"Utbildningen ger mig en djupare förståelse för människor"

Tankarna på att en dag jobba som fotbollstränare fanns med tidigt i Matheus liv, men han hade hela tiden planerat att först själv göra karriär på planen. Dock skulle återkommande skador tvinga honom att tänka om.

– Min dröm var ju att först spela själv, och sen blir tränare. Men jag drabbades av en hel del skador, till exempel opererade jag knät tre gånger, och till slut blev det ohållbart. Så sista året på gymnasiet fick jag fick tänka om, och jag bestämde mig för att satsa på tränaryrket direkt i stället, säger han.

Sidouppdrag som utvecklar

Redan då hade Matheus siktet inställt på tränarprogrammet på GIH, så efter ett sabbatsår och med nyfunnen studiemotivation sökte han och kom in. I skrivande stund är han inne på sitt andra år, och kombinerar studierna med att jobba som tränare.

– Just det där med att vara aktiv som tränare parallellt med studierna tror jag är jätteviktigt för att man ska få ut så mycket som möjligt av utbildningen. Personligen tycker jag att det är så utvecklande att direkt kunna omsätta teori till praktik, och ta det jag lärt mig på dagen och testa direkt i min egen miljö på kvällen.

Människan i fokus

Matheus är hittills väldigt nöjd med de kurser han läst, och även om han har ett tag kvar på utbildningen ser han redan att studierna utvecklat honom i rollen som tränare.

– Ja, jag har redan fått med mig jättemycket som bidrar till mitt tränarskap. Till exempel har kursen i idrottspsykologi gett mig en djupare förståelse för varför människor funkar som de gör och vad jag kan göra för att spelare ska öppna upp sig. Och kursen i didaktik lärde mig hur jag kan anpassa mitt ledarskap utifrån vem jag vill nå, vilket har varit väldigt bra för mig då jag arbetar med spelare i olika åldrar, säger han och fortsätter:

– Det här går ju hand i hand med vem jag är som tränare. Mitt tränarskap grundar ju sig mycket på att jag bryr mig om människan och att jag vill kunna sätta mig in i andras perspektiv och möta spelare utifrån deras olika förutsättningar. Och allt det där får jag verkligen lära mig mer om på tränarprogrammet.

Lärare som uppmuntrar

Enligt Matheus är lärarna ytterligare en stor anledning till att han trivs så bra på GIH. Dels på grund av att majoriteten av dem själva har en bakgrund inom, och därmed också en förståelse för, idrottsrörelsen, dels för att de öppnar upp för att studenterna ska kunna påverka utbildningen.

– Det är nog ganska unikt att man har den här typen av närhet till sina lärare som vi har på GIH. Man har alltid möjligheten att ta en lärare åt sidan för att diskutera, ge feedback, få tips och bolla saker. Jag upplever verkligen att jag blir hörd här och det är väldigt välkomnande och öppet klimat, säger Matheus.

Stora och små mål

Vad gäller framtiden så siktar Matheus högt mot att arbeta som tränare på professionell nivå. Kanske till och med ännu lite högre.

– Den stora drömmen är såklart att bli förbundskapten för Sverige, det vore häftigt, säger han, men påpekar att resan mot drömyrket och alla delmål är minst lika viktig som målet.

– För det mesta håller jag mig till de mer kortsiktiga målen, som att kanske plugga ännu mer, eller bara nästa match. Det är bra att ha ett långsiktigt mål, men jag tror det är farligt att fastna och stirra sig blind på det. Jag vill känna att jag kan fokusera på och se fram emot allt det som ligger framför mig på vägen dit.