Kampen viktigare än att vinna - därför stannar unga kvar i föreningsidrotten

Bild på Britta Thedin JakobssonBritta Thedin Jakobsson, doktorand på GIH, har i sin avhandling valt att forska om vilka som stannar kvar i föreningsidrotten och varför de gör det.
– Det jag funnit är att de som fortsätter gör det för glädjen av att lära sig idrottsliga förmågor tillsammans med andra. De uppger även att de vill utvecklas men att fokus är på kampen här och nu snarare än att vinna idrottslig framgång. Detta är något som föreningar bör ta till sig för att få så många som möjligt att vilja och kunna fortsätta att idrotta under ungdomsåren, säger Britta Thedin Jakobsson.

I avhandlingen "Vilka stannar kvar och varför? En studie om ungas föreningsidrottande under uppväxtåren" ingår en grupp ungdomar födda 1991 som under nio år svarat på enkäter. Därtill har ungdomar i åldrarna 15 till 19 år intervjuats. Datamaterialet bygger på ett projekt som Skola-Idrott-Hälsa, SIH genomfört och ett projekt inom Riksidrottsförbundet verksamhet. Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om vilka som deltar i föreningsidrott under barn- och ungdomsåren, i vilka idrotter och vad som utmärker ungdomar som fortsätter och varför de fortsätter.

Resultaten visar att så många som 90 procent av alla i undersökningsgruppen deltar inom idrottsrörelsen någon gång under uppväxten men endast en tredjedel är kvar i sena tonåren. Dessutom är det bara en handfull som börjar efter 13 års ålder. Föreningsidrotten lockar ungdomar som är framgångsrika i skolan och har lång och bred erfarenhet av föreningsidrott i olika former. Ungdomarna har idrottat tillsammans med föräldrar i större utsträckning och ser sig som betydligt mer fysiskt aktiva jämfört med de som inte är engagerade i föreningar.

En förhoppning är att avhandlingen ska inspirera verksamma inom föreningsidrott, i skolan samt inom utbildning för blivande tränare och lärare för att i möjligaste mån sätta ungdomars intresse i fokus så att idrotten görs tillgänglig och attraktiv för så många som möjligt så länge som möjligt. Föreningsverksamheten bör därför sträva efter att göra aktiviteterna begripliga, hanterbara och meningsfulla utifrån de ungas perspektiv.

– De som är kvar betonar lärande, att utvecklas och gemenskapen i idrotten. Få säger att det är viktigt att tävla och nå idrottslig framgång, utan lyfter i stället fram själva kampen för stunden som det viktiga. En slutsats är att aktiviteter bör organiseras så att det möjliggör utveckling, lärande, gemenskap och delaktighet. Dessutom bör det ges fler möjligheter att pröva nya idrotter även i tonåren och utveckla sitt idrottsliga kunnande i större utsträckning än att ensidigt betona på tävling och prestation i form av att vinna idrottsliga segrar, säger Britta Thedin Jakobsson.

Läs avhandlingen på www.gih.se/disputationBTJ