Lars Kardells föreläsning

Bild på Lars KardellLars Kardell är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet och hans föreläsning var en historisk resumé över skogens behov och skötsel – från medeltiden till nutiden.

Lars Kardells intresse för skog började när han i sin ungdom var scout, fältbiolog och orienterare. Trots att han inte hade närheten till skog i Linköping tog intresset fart. Frågan han ställt sig under alla år är "Vad är skog och vad är dess sociala värden?".
– Jag är fortfarande nyfiken och fascinerad över att skogen blir så gammal. När jag ser de plantor vi planterade för 20-30 år sedan är träden idag lika stora som julgranar. Det ger en respektfull känsla över hur gammal all skog är.

Djurgårdar byggdes kring slott och herresäten

Lars Kardell tillbringade en stor del av sin tid på GIH, fast då hette högskolan GCI.
– Den stora fördelen med GIH var att vi var granne med Norra Djurgården. Det är ingen tillfällighet att Kungliga Skogshögskolan låg på Djurgården då det finns en tradition till detta. Det började redan under i början av medeltiden då det blev status att bedriva jakt och man byggde djurgårdar kring slott och herresäten.

Bild på Lars KardellSveriges mest välbetalda blåbärsplockare

Lars Kardell har under sin karriär tillbringat sex tusen dagsverken i skogen. Denna tid har han ägnat åt skogsskötsel, biologiska frågor och skogens sociala värden för andra än de som ägde skogen. Från 1950-talet till 1970-talet ägnade han sig åt svampsjukdomar och de nästkommande 20 åren till att plocka blåbär. Enligt Lars var han vid den här tiden Sveriges mest välbetalda blåbärsplockare... Under 90-talet började han forska om skogens ålder.
– Ett skogsbestånds livstid är kanske tre till fyra jägmästargenerationer och det är bra att känna till bakgrunden till detta.

Jägmästarna fyllde många roller

De första jägmästarna etablerades redan i mitten av 1500-talet då de bidrog till att det serverades vilt på Gustav Vasas middagar och de hjälpte även till vid jakter. Dessutom behövdes jägmästarna på skogsmästarnas stormaktstid eftersom stora belopp betalades för att avlöna armén. Dessa arvoden kom bland annat från bergshanteringens silvergruvor och bergsbruk. Dessa hanteringar behövde kol för sin verksamhet som ibland ledde till konflikt kring skogen. Här behövde jägmästarna medla mellan de olika parterna. Dessutom övade regementen på dessa områden och här fick sina skogsmästarna en roll att fylla.
Då jägmästarna kan skogen blev de attraktiva som militärer inom jägar- och spaningsförband.
– Detta levde kvar länge och många av mina kurskamrater på Skogshögskolan var reservofficerare vid jägarskolan och själv låg jag vid fallskärmsskolan.

Slö, likgiltig och okunnig skogsägare

Ett område som Lars Kardell forskat på är Bogesundlandet mellan Täby och Vaxholm och det finns en historisk förklaring till detta...Bild på Lars Kardell
– Anledningen till detta var för att vi hade en slö, likgiltig och okunnig skogsägare som mitt under första världskriget, då många svalt, struntade i att sköta sina marker. Samma sak upprepades vid ransoneringen under andra världskriget. Staten beslöt att tvångsinlösa denna mark år 1946, genom en särskilt tillkommen lag kallad "Lex Bogesund", vilket bidrog till att vi fick ett centralt och välbevarat friluftsområde. Det ledde också till att vi forskare fick en försökspark år 1947 där vi påbörjade vår genetiska forskning. Här kunde vi se tallar och granar växa och vi på Skogshögskolan fick i uppdrag att studera svampsjukdomars spridning.

Miljonprogram byggde bort fattigdomen

Under 60-talets miljonprogram fick familjer en modern lägenheter, med badrum och kök. Här skulle den svenske ingenjören lösa samhällets problem och bygga bort fattigdomen. Regionplanenämnden fick i uppdrag att föreslå var kungsholmsbor ska idka sitt friluftsliv.
– Denna sammanställning tog ingen hänsyn till Stockholms närområden och här glömdes även Skärgården bort... Det som denna planering bidrog med var en extra lagstiftning och år 1991 pekade Naturvårdsverket ut riksintressanta områden för friluftsliv. Men fortfarande är Djurgården och Järvafältet inte med...

Endast en halv procent används till friluftsliv

I slutet av 80-talet fick Lars Kardell ett uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping att gå igenom skogsbruk och friluftsliv. Det blev totalt 84 olika områden som de skulle analysera och som Länsstyrelsen hade föreslagit ut som möjliga skogsområden för friluftsliv.
– Resultatet visade att så lite som en halv procent av skogsarealen användes för friluftsliv.

Friluftsområden ersätts med rabatter

Idag byggs många bostäder och diskussionen är, enligt Lars Kardell, samma som på 60-talet.
– Här försöker de försvara sina positioner genom att placera ut kåkar i obebyggda områden, men det tar en halv minut att såga ner en tall som är flera hundra år gammalt. De ersätter friluftsområden med rabatter och har därmed gått miste om ett område att röra sig i.

Men hur vill folk ha skogen och vad de gör i skogen? Det har snöat en vecka, solen skiner och helgen närmar sig – om folk inte åker skidor – vad gör de?
– De visade det sig att de områden som vi studerade fanns bilar parkerade nära stranden. Dessa parkeringsplatser utnyttjades även när man skulle plocka bär och svamp. Men det var sällan bilar här under vare sig vintern eller våren...

Bild på Lars KardellAnvänd aldrig skogsmästare som smakråd!

I stället för att undersöka var människorna var så försåg de studenter med papper och penna för att både fråga folk i skogen och samtidigt skulle studenterna bedöma olika miljöer.
– Resultatet när dessa två gruppers svar jämfördes är att man inte ska använda en skogsutbildad person om hur de uppfattar skogen då de har en helt annan uppfattning än de som vistas i skogen. Därför ska man heller aldrig använda skogsmästare som smakråd i de stadsnära skogarna.

"Trodde fler skulle vara i naturen"

En vinkel som Lars Kardell anser att samhället borde ta större ansvar för är hur allmänheten upplever naturen. Besöken i stadsnära områden har minskat över tiden och här har också barnen försvunnit.
– Många plockar bär och svamp i skogen, men jag hade hoppats att med samhällets välfärd, där vi tjänar mer pengar och arbetar mindre, skulle få mer tid att vara i naturen.

Lars Kardells slutsats är att det är färre personer som vistas i de stadsnära skogs- och friluftsområdena nuförtiden.
– Detta går stick i stäv med vad landsbygdsministrar säger att hela Sverige ska leva. De tycks glömma bort att det är ingen som är där. Träden klarar sig utmärkt, men vi kanske inte gör det...