Föreningsidrott för barnets bästa: trender och dilemman

Karin Redelius är professor i pedagogik och forskar kring barns rättigheter inom idrott samt om bedömning och betygsättning i idrott och hälsa. Hennes föreläsning "Föreningsidrott för barnets bästa: trender och dilemman" handlar om barns mänskliga rättigheter i föreningsidrotten.

Riksidrottsförbundet, RF, består av drygt 20 000 föreningar och 71 specialidrottsförbund. Närmare 12 000 av föreningarna organiserar verksamhet för barn och ungdomar. RF har en stark ställning vad gäller föreningsaktiva och över 90 procent av alla unga deltar någon gång i föreningsidrott under sin uppväxttid. Flest aktiva finns bland 10-12 åringar. Förutom att barn och ungdomar lär sig idrottsliga färdigheter, lär de sig också normer och värderingar av att delta i föreningsidrott.

Motboken och bråk på offentliga platser

– Regeringen satsar varje år nästan två miljarder kronor på föreningsdriven idrott. Att unga deltar i organiserad idrott utanför skolan är dock en ganska sen företeelse. Under årens lopp har det funnits olika skäl till varför det ansetts viktigt och bra att barn och ungdomar är föreningsaktiva. När motboken, det vill säga ransoneringen av alkohol togs bort, under 1950-talet befarade staten att det skulle bli stökigt på offentliga platser när ”spriten flödade fritt”. Då infördes ett bidrag till föreningar som organiserade verksamhet för unga, och det blev startskottet för våra tiders lokala aktivitetsstöd och ett incitament för föreningar att locka till sig unga. Andra skäl var nationalistiska strömningar i samband med det kalla kriget som pågick mellan öst och väst och det var en  kamp om vem som till exempel skulle vara först på månen eller vinna flest medaljer, och intresset för att ”hitta talanger” väcktes. På 1970-talet kom krav på ”Idrott åt alla”, och fler tjejer började. I den vevan ökade också professionaliseringen vilket innebar ännu ett incitament för att söka efter talanger tidigt. I dag är hälsa och möjligheten till fysisk aktivitet ett viktigt skäl för att unga, denna skärmbundna generation, ska bedriva föreningsidrott. Genom åren har det alltså funnits olika uppfattningar om varför man ska satsa på föreningsidrott för unga, såsom en ökad jämställdhet, folkhälsa, nationalism och för att fysisk aktivitet är bra för hälsan, säger Karin Redelius.

Privata alternativ - komplement eller konkurrent

Bild på Karin Redelius

Trenden de senaste 50 åren är att idrottsrörelsen har haft en stor ökning av barn och unga, inte minst flickor. Flickor deltar dessutom i alla idrotter medan pojkar är mer aktiva i så kallade pojkidrotter och inte lika mycket i flickidrotter, som ridning och konståkning.

– Samtidigt som det har satsats på statliga idrottsföreningar har flera privata alternativ tillkommit på senare år. Frågan är om man ska se dessa som komplement eller som en konkurrent till föreningar. En del av de aktiviteter som privata företag erbjuder är betydligt dyrare jämfört med de ideella föreningarnas verksamhet, säger Karin Redelius.

Specialiserat sig sent i livet

En trend är att elitsatsningar för barn verkar bli vanligare och vanligare. Vilka konsekvenser det kan få behövs det mer kunskap om. Den forskning som gjorts ger vid handen att tidiga satsningar sällan är en framgångsrik väg för att fostra en framtida elit. I en klassisk studie från 1990-talet visade GIH:s forskare Rolf Carlsson att de som nådde landslaget specialiserade sig relativt sent, först i 15-16års åldern. Ett annat utmärkande drag var att de inte hade känt  någon stress och eller några krav från varken tränare eller föräldrar. Idrottsforskaren Tomas Petersson har, liksom många andra, visat att då tidiga urval görs  är många av de som blir utvalda  födda tidigt på året, vilket visar att talang blandas ihop med den fysiska mognaden. Här premieras egenskaper som längd, vikt och mognad i stället för de egenskaper som går att träna upp.

Elitsatsningar för barn verkar alltså blir alltmer vanliga, men det har tagits olika initiativ för att motverkar detta. Svenska Fotbollförbundet har bestämt att inga segrare ska utses i seriespel eller cuper för fotbollsspelare upp till och med tolv år. Även Halland och Skåne har valt att skrota distriktslag i fotboll och att inte skicka spelare till  elitlägret i Halmstad. Dessa insatser genomförs för att minska skaderisken och elitsatsningen på barn.

Barnkonventionen och svensk idrott

FN:s  barnkonvention som innehåller  mänskliga rättigheter för barn upp till 17 år antogs 1989. Regeringen bestämde år 2008 att all barn- och ungdomsidrott som får statligt stöd ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv, och följa barnkonventionen. Detta ledde till att RF tog fram nya riktlinjer i ”Idrotten vill” där barnkonventionen nu ska vara en utgångspunkt. I en studie som Karin Redelius genomfört undersöktes hur stor andel  ledare som känner till att barnkonventionen ska vara  vägledande. Resultat visade att endast hälften av ledarna känner till detta och sex av tio ledare vet inte vad det  innebär.

De senaste åren har antalet medlemmar minskat, framför allt bland äldre ungdomar. Det finns också en ökad polarisering i ungdomsgruppen mellan de som är mycket fysiskt aktiva och deltar i organiserad träning nästan dagligen och de som i princip inte rör sig alls.