Dokumentation om ansvar för idrottsskador

Ingen vet idag hur många som skadas av sin idrott då det inte finns något nationellt register över idrottsskador. En studie gjord vid GIH visar att tio procent av alla anmälda skador leder till bestående besvär för idrottaren och de flesta är under 25 år.

Även en avhandling vid riksidrottsgymnasier visar att tre av tio unga elitidrottare går skadade varje vecka. Det finns heller officiella riktlinjer för att förebygga skador som det finns inom doping, droger och tobak. Detta seminarium handlar om hur man ska arbeta med att förebygga idrottsskador och vem som har det yttersta ansvaret.

GIH:s forskare Malin Åman är doktor i idrottsvetenskap och hon inleder seminariet med en vetenskaplig presentation. Hon berättar att genom att vara fysisk aktiv kontinuerligt genom hela livet minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer. Här kan idrott spela en stor roll och så många som 30 procent i åldern 6 till 80 år är medlemmar i en idrottsförening. 65 procent av alla ungdomar tränar och tävlar, men tyvärr kan idrotten medföra skador…
– Det finns olika sorters skador där en akut skada händer plötsligt och en överbelastningsskada uppstår gradvis, men de långsiktiga konsekvenserna kan bidra till bestående besvär och en del kanske till och med måste sluta med sin idrott.Bild på Malin Åman

Inget nationellt register över idrottsskador

Det är svårt att veta hur hög förekomsten av idrottsskador är i Sverige då det inte finns något nationellt register över idrottsskador.
– Det finns inget tvingande system och färre sjukhus rapporterar. Den senaste undersökningen är från år 2011 och visar att 100 000 personer med idrottsskador per år sökte vård. En avhandling från 2018 visar även att nio av tio elever vid riksidrottsgymnasier har varit skadad någon gång under ett år, en av tre var skadad varje vecka och en av fem har fått så svåra skador att de riskerar bestående besvär.

Höga kostnader för samhället

Ungefär 80 procent av alla idrottsförbund har sin obligatoriska idrottsskadeförsäkring i Folksam och det är denna databas som Malin använt sig av i sin avhandling. Studien är gjord på 35 licensierade idrotter. Resultatet visar att det är 12 000 skador per år och av dessa ledde 10 procent till bestående men och invaliditet. Den vanligaste skadan är i knäet, huvud eller axel och arm. Av de som rapporterade sin skada var 60 procent under 25 år som riskerar att bli mindre aktiva senare i livet.
– Den största riskfaktorn att drabbas av en skada är en tidigare skada. En ung korsbandsskadad idrottare löper 30-40 gånger högre risk att drabbas av ytterligare en knäskada. Kostnaden för samhället är dessutom hög då en operation kostar cirka 100 000 kronor, rehabilitering under ett halvår upp till ett år och därpå en eventuell sjukskrivning.

Panel svarar på vem som har det yttersta ansvaret?

I Sverige har idrotten officiella riktlinjer gällande doping, droger och tobak, men det saknas riktlinjer för hur man ska arbeta med att förebygga skador inom idrotten och vem som har det yttersta ansvaret. Panelen är inbjuden för att diskutera dessa frågor. Den består av minister för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson, docent och ortoped Magnus Forssblad, idrottschef Peter Mattsson vid RF, läkare i Svenska Ridsportens säkerhetsutskott Margareta Rödén och lektor i idrottspsykologi Ulrika Tranaeus vid GIH.

Bild på Helene Hellmark KnutssonElevers skador på riksidrottsgymnasier  

Helene Hellmark Knutsson reagerar kraftigt på de skador som eleverna vid riksidrottsgymnasierna har.
– Om de inte ens är skadefria på ett idrottsgymnasium finns mycket som måste göras. Själva grundidén är bra då elitaktiva kan utbilda sig under den tid de är elitidrottare och här är det viktigt att forskningen når samhället och skolan så vi får en hälsosam och hållbar idrott.  

– En anledning till att de som går på riksidrottsgymnasier blir skadade kan vara att de kommer från sin trygga hemmiljö till en träningsinriktad miljö där pressen från träningen och skolan ökar. Här måste kunskapen om idrottsskador vara förankrade hos både tränare, lärare, och elever, säger Peter Mattsson.

Inkluderande kan vara viktigt

Bild på Ulrika TranaeusUlrika Tranaeus möter många skadade idrottare i sitt yrke som idrottspsykologisk rådgivare. Enligt henne riskerar den skadade idrottaren att känna sig utesluten.
– Personen kan känna sig nedstämd, frustrerad och utanför då man inte kan följa med på resor för att tävla. Det kan leda till depression och en del kanske till och med blir så nedstämda att de väljer att lägga av med sin idrott. Hanteringen är väldigt individanpassad då en del vill vara med i ett sammanhang och i gruppen medan andra mår dåligt av att se att de andra utvecklas samtidigt som de håller på med rehabilitering. Det är en svår situation där vissa vill vara med och vissa inte.  

Dessutom är den rådande ”machokulturen” i vissa föreningar och klubbar vad gäller skador förödande.  
– Om du varit skadad i en lagidrott på föreningsnivå så ska du få fortsätta vara med och känna dig inkluderad fast på en annan nivå. Det måste finnas en målbild även efter skadorna, säger Helene Hellmark Knutsson.

Bild på Magnus Forssblad– Korsbandsskador är den vanligaste skadan och kostar 400 miljoner per år, säger Magnus Forssblad. Svenska fotbollförbundet har initierat en studie där de kommit fram till att med ett enkelt träningsprogram kan dessa skador minskas med 70 procent. Frågan är varför inte detta når fler föreningar då det minskar både kostnaden och lidandet. Om man jämför med bilförsäkring så har man lägre försäkring om man har skadefria år. Detsamma borde även gälla i idrottsklubbar där de som har skadefria säsonger får en lägre försäkring hos ett försäkringsbolag.

Hur ett register kan se ut

På frågan om hur Helene Hellmark Knutsson vill att ett nationellt register över idrottsskador ska se ut svarar hon:
– Jag anser att Riksidrottsförbundet tillsammans med regering och idrottsrörelsen ska ansvara för ett nationellt register. Detta samarbete kan ta fram olika regelverk och denna kunskap ska kunna följas under en längre tid. Genom att samla in datamaterial så kan vi bedriva medicinsk forskning.

– Ett register ska inte bara samla in att det skett en skada utan även omfattningen av skadan som hur många skador det varit inom olika idrotter, säger Ulrika Tranaeus. Det ska även innehålla ett register som ser både de fysiologiska och psykologiska faktorerna. Det är svårt att förebygga skador om man inte har all information om skadan. Det gäller att samla in så mycket information som möjligt.  

Bild på Peter MattssonPeter Mattsson kan tänka sig att Riksidrottsförbundet kan ansvara för ett sådant register.
– Här finns dock många perspektiv som att det är svårt att få idrottare att fylla i all den information i samma utsträckning som avhandlingen om riksidrottsgymnasiers elever. Där fick de själva fylla i hur de upplevde olika skador och situationer. I ett nationellt register skulle vi aldrig få in så många synpunkter. En annan aspekter är vem som ska mata in uppgifterna? I en större förening finns läkare som kanske kan göra detta men i mindre är många föräldrar engagerade på ideell basis.

Ett förslag från Magnus Forssblad är att idrottaren själv anmäler sina skador:
– Genom att ta fram en app som heter ”Skadad” kan spelaren själv redovisa sin skada. Detta är i och för sig basinformation och på elitnivå är det mer detaljerat information, men vi måste börja någonstans.

Sveriges unika idrottsrörelse

Vem ska då initiera arbetet med att förebygga idrottsskador och vem ska vara huvudansvarig?
– Sverige har en unik modell vad gäller svensk idrottsrörelse och de ska äga denna fråga. Om de vill ha stöd av regeringen ska det självklart finnas, men viktigt att det finns en uttalad målbild från idrottsrörelsen, säger Helene Hellmark Knutsson.

Margareta Rödén tror att även specialförbunden har ett stort ansvar:
– Det är ju vi som utbildar tränare och lägger kulturen.

Enligt Ulrika Tranaeus måste detta arbete ske tillsammans med forskare så registret blir användbart för forskningen.
– Om vi ska kunna förebygga idrottsskador och försöka hitta riskfaktorerna kan det inte bara samla in antalet skador. Här gäller det att se om olika försök har en effekt.