Dokumentation Öppet hus 2016

Cirka 600 elever valde att besöka GIH:s Öppet hus den 17 februari. Här mötte de en idrottshall med olika prova-på-aktiviteter som trampolin och cirkusakrobatik, spela bordtennis med pingisroboten, prova på att putta och svinga, speedshooting i handboll och innebandy, spela rullstolsbasket, plocka poäng i innebandy, prova "slackline" – balansera på ett spänt nylonband och testa sig i ett reaktionstest.

Bild från Cissi Ehrlings danspassHär fanns även GIH:s studenter och lärare från de olika programmen och berättade om utbildningarna. Man kunde dansa cha-cha eller jive med Cecilia Ehrling och få en guidad tur i GIH:s lokaler. Mitt i idrottshallen fanns ett kafé där det serverades dryck, frukt och bullar till överkomliga priser.

Under eftermiddagen var det möjligt att gå på förbokade föreläsningspass där bland andra GIH:s forskare Sanna Nordin Bates höll en föreläsning om hur man kan tänka som en elitidrottare och Cecilia Åkesdotter föreläste om hur man kan använda emotionell intelligens inom idrotten. NHL-proffset Mikael Renberg berättade om varför han valde att börja studera på GIH. De praktiska passen erbjöd crosstraining, parkour, dansa med Wii, prova på golf och visning av GIH:s laboratorier.

Nedan kan du ta del av Mikael Renbergs och Sanna Nordin Bates föreläsningar och längst ner ett bildcollage över de aktiviteter som besökare på GIH:s Öppet hus fick prova på.

Från hyllat NHL-proffs och expertkommentator till GIH:s masterutbildning

Mikael Renberg började sin framgångsrika hockeykarriär i Piteå IF där han tränade och tävlade i friidrott. Hans grenar inom friidrotten var 60 meter, längd- och höjdhopp. Han började att spela ishockey när han var sju år och parallellt med hockeyträningen var han aktiv som fotbollsspelare. Andra idrotter som Mikael Renberg utövat var pingis, tennis och längdskidor.

Bild på Mikael Renberg– Det är enormt viktigt med breddidrott för barn och ungdomar, men det är även viktigt att satsa på eliten. Här ska barnen ha flera idrotter och inte specialisera sig för tidigt. Bredden behöver eliten och eliten behöver bredden.

Under sin karriär som hockeyspelare har Mikael Renberg vunnit EM-guld för juniorer 1990, VM-silver för juniorer 1992, två VM-silver, ett brons och guld i VM 1998. Han har även spelat Stanley Cup-final.

– Jag inledde min karriär i NHL i Philadelphia Flyers med att tillbringa den första säsongen mestadels på bänken. Jag gjorde inga mål och det var tufft att bli utbytt, men motgångarna har också lärt mig att vara tacksam för att lyckas.

En förklaring till att det inte gick så bra i början var enligt Mikael att han hade svårt att själv flytta till USA.
– Det var tufft för mig att bara flytta från Piteå till Luleå! Då gjorde min mamma matlådor som jag fick med mig, men att flytta till Philadelphia var ännu tuffare. Här tog Tommy Söderström tidigt hand om mig så att jag fortare kom in i gemenskapen, vilket jag uppskattade enormt.

Uttagen till landslaget

Efter den andra säsongen utan framgång beslöt sig Mikael att börja träna på ett annat sätt – från tung styrkelyftning till att börja springa och cykla, vilket bidrog till att han blev lättare i kroppen. När förbundskapten Curre Lundmark bjöd in Mikael till landslaget och att spela mot Sovjet 1992 gjorde han mål i första halvlek. Det var i samband med detta som det lossnade rejält! Det gjorde att de fem åren i Philadelphia Flyers blev, enligt honom själv, de bästa i hans karriär.

Mikael Renberg har en ödmjuk inställning och framstår som en blyg norrlänning, vilket gör det svårt att se den tuffe och offensive ishockeyspelare han var. Men kroppen tar stryk om man spelar tufft på isen. Och det är tuffare att spela i NHL jämfört med elitserien eftersom resorna är längre och antalet matcher är fler.

– Mina föräldrar har alltid stöttat mig. Mamma har sett till att jag ätit ordentligt och pappa har alltid framhållit det jag gjort bra, trots förlusterna. Här kan jag beundra förbundskapten Pär Mårts inställning till laget. När laget förlorat lyfter han fram förslag på förbättringar och när laget vunnit lyfter fram det som inte varit så bra. Det tycker jag är bra, för det visar att oavsett framgång eller nederlag kan laget alltid förbättra sig.

Här är han tydlig med att säga att hans karriär har innehållit mycket framgångar och nederlag och att han i sin framgång haft både genetiska förutsättningar och tur. Genetiskt föddes han med kraftiga ben och kom till Philadelphia Flyers i en tid då laget inte var bra. Efter att han la av så hade Mikael ett år då han inte visste vad han skulle göra och det var under denna period som han beslöt sig för att vidareutbilda sig till fysioterapeut och fann på så sätt en meningsfull tillvaro. Det var också en anledning till att han idag har valt att läsa GIH:s masterprogram, och hans D-uppsats är nära hans bakgrund – han ska skriva om ishockeymålvakters höftstyrka och rotation.

Att tänka som en elitidrottare – en introduktion till självreglering

Sanna Nordin-Bates, docent och fil. dr i idrottspsykologi, utgångspunkt var att elitidrottare når högre nivåer genom att använda sig av självreglering, det vill säga när man tar ansvar för att utveckla sina beteenden och egenskaper. Denna reglering medför att vi kan förändra och anpassa vanemässiga och oreflekterade reaktioner och agera mer i linje med våra långsiktiga mål och värderingar, snarare än det impulsiva och ogenomtänkta.

– Det gäller att sätta upp specifika mål och fokusera på om de strategier man använder verkligen fungerar. Här är det viktigt att inte låta det emotionella påverkas för mycket så att i stället för att bli alltför arg och frustrerad snabbt kunna gå vidare och fokusera på uppgiften. Samtidigt bör man ta hänsyn till sina känslor – bra självreglering handlar inte om att "bara köra på" utan tar hänsyn till vad det är man verkligen behöver, inklusive vila och återhämtning.

Tre volter gav OS-guld

Bild på Sanna Nordin BatesSom exempel på självreglering nämner Sanna Nordin-Bates ett exempel om en elitgymnast från Holland, Epke Zonderland, som tog OS-guld i London 2012 i herrarnas räck. Under tidigare tävlingar hade han utfört två volter i rad där han släppte taget om själva räcket, men då en forskare i biomekanik lagt fram sin teori om att skulle kunna genomföra tre volter i rad började Epke Zonderland att träna detta. När Epke sedan ställde upp i OS genomförde han dessa tre volter och vann guldet. Detta exempel visar på fördelen med att kombinera forskning med idrott och självreglering.

Se filmen från OS i London där Epke Zonderland vann guld

Sanna tipsar om att det finns enkla hjälpmedel för att själv identifiera förbättringar i träningen.

– Du kan filma din träning, sedan titta på filmen och utvärdera vad som kan förbättras. Därefter, bestäm dig för hur du vill att det skulle kunna vara. Vad vore roligt att kunna? Vad vore spännande att lära sig mera om? Observera att det kan ta längre tid att förändra ett beteende än planerat och här är flexibiliteten en styrka och ska inte förväxlas med att ge upp. Justera helt enkelt din tidsplan utifrån behov. Till sist gäller det att förankra det förnyade beteende så att det i framtiden blir en naturlig del i både träning och vardag.

Bilder från aktiviteter i mässhallen och gymnastiksalarna

Se nedan bilder från spela bordtennis med en pingisrobot, parkour, golfsving, GIH-dansen, roddmaskinen, trampolin, rullstolsbasket, prata om styrketräning och försöka pricka olika mål med en innebandyklubba.

Bild från bordtennis Bild från GIH-dansen Bild från roddmaskinen
Bild från Pingisrobot Bild på rullstolsbasket Bild från träffa med innebandyklubba
Bild från rullstolsbasket Bild från parkour Bild från trampolin
 Bild från parkour Bild från styrketräning Bild från golfsving