Göran Kenttä och Sanna Nordin Bates vid GIH deltog i Kropp & Själ och pratade om psykologin bakom idrottsprestation.
– Idrottspsykologin har vuxit och hittat en evidensbaserad värld där de flesta har insett att det finns ett samband och de flesta förstår att det har betydelse för presentationen, säger Göran Kenttä.
– Idag har färre personer en överlägsen skepsisismen, men finns fortfarande ett stigma över att vara tvungen att ta hjälp av psykologin för att försöka hitta lösningen. Det är ingen självklarhet att ta hjälp av både en fystränare och dessutom en psykologisk tränare, säger Göran Kenttä.
– Psykologin har utvecklats så i stället för att sluta tänka på och kontrollera de negativa tankarna så arbetar vi nu med att tankarna får komma. Det är inget problem utan det är förhållningsättet till tankarna. Det är en stor kvalitativ skillnad där man i stället för att kämpa med att bli av med sina tankar så ska man i stället tänka att här kommer en jobbig tanke och lägga fokus på beteenden i stunden.
Guldet som mål
I vissa moment inom elitidrott kan tankar, känslor och beteenden vara avgörande för att ta plats på prispallen. I det avgörande ögonblicket är idrottspsykologin väldigt viktig och avgörande.
– Det finns idag mer kunskap om fysisk träning som teknik och taktik jämfört med idrottspsykologi, men det är svårt att mäta. Det är lättare att lägga ner tid i gymmet och lyfta mer i stället för att lägga ner tid på acceptansövningar där personen blir bättre på att acceptera negativa tankar i avgörande ögonblick. Det finns ingen objektiv mätmetod, men det behöver inte innebära att det ska förringas bara för att arbetet är svårt att mäta.
På frågan om många idrottare har guldet som mål svarar Göran Kenttä att det är snarare frågan om hur hållbart det är.
– Det gäller att hitta olika synssätt, men förenklat kan man säga att det finns mörka och ljusa drivkrafter och det går att nå världseliten med båda vägarna. Piskan visar att du måste vinna till varje pris, men det går att nå toppen på ett mer hållbart sätt och stanna kvar.
Strävan mot perfektion
Vad gäller perfektionssträvan så har Sanna Nordin Bates forskat om det perfekta och fulländade i dansvärlden.
– I den moderna och nutida dansen finns mycket skrivet om vad man syftar till och strävar mot. Vissa tar rejält avstånd från strävan till perfektion och lägger mer fokus på process över produkt. Många anser dock även att ett mer traditionellt och klassiskt balettsätt har kvar föreställningen om att det finns ett sätt att göra rätt. Här är perfektionismen mest framhållande.
– Detta är problematiskt ur ett forskningsperspektiv om det bara finns ett sätt att göra rätt trots att alla är olika. Vägen mot målet ser olika ut, vilket är problematiskt då alla ser olika ut. Här värdesätts det tekniska och fysiska utöver det konstnärliga. Fokus ligger utanför individens egen kontroll som hur långa ben man har eller vilken talang. Strävan efter något man aldrig riktigt når. De flesta vill känna sig kompetenta, men hur blir man nöjd efter att aldrig riktigt nå sina mål?
Svårt att jämföra olika ledarstilar
Traditioner inom danssport har inneburit tuff träning, men det finns andra sätt.
– Ibland har personer kommit dit de är på grund av den träning de fått, men vi kan aldrig dra tillbaka tiden och jämföra om instruktionen varit på ett annat sätt. Mycket av den kritik som kommit fram gäller traditionell, hierarkisk och auktoritär ledarstil, men dessa ledare är väldigt kompetenta dansare och danslärare som har full koll på tekniken och det konstnärliga. Detta behöver vi värdesätta, men vi behöver också komma fram till att pedagogiken och idrottsvetenskapen får ta plats så att ännu fler stannar kvar och mår bra.
Lyssna på inslaget i Kropp & Själ.
Scrolla fram till tolv minuter om du vill ta del av Göran Kenttäs och Sanna Nordin Bates inslag.