Gisela Nyberg på SvD:s debattsida om förtätning av städer

Nyheten publicerad | 2019-10-07

Bild på Gisela NybergGisela Nyberg har tillsammans med tio andra forskare skrivit en debattartikel om förtätning av staden går ut över barnens spontana lek och rörelse. I debattartikeln skriver debattörerna att den täta stadens fördelar blir problematiska när lekplatser, skolgårdar och platser för spontan lek och rörelse ifrågasätts. Förtätning till varje pris riskerar att gå ut över de 85 procent av Sveriges över 2,2 miljoner barn som växer upp i städerna.

Den urbana miljön är allt fler människors livsmiljö och allt fler barns och ungas uppväxtmiljö. Rätten till staden handlar om tillgänglighet, om demokrati, om hälsa och välbefinnande. Det borde vara självklart att skapa städer som svarar på vad vi behöver under alla faser i livet. Men tyvärr är det inte så. Byggare, politiker och planerare sätter knappast barnets bästa i främsta rummet.

I dag är förtätning till varje pris en tongivande trend i stadsbyggandet. I den täta staden kompliceras tillgången på slitstarka och hållbara utemiljöer. Den täta stadens fördelar blir problematiska när lekplatser, skolgårdar och platser för spontan lek och rörelse ifrågasätts som grundläggande för barns fysiska och sociala utveckling och välmående.

Att röra sig fritt på egen hand är så självklart för oss som är vuxna att vi betraktar det som en mänsklig rättighet. Även i barnets perspektiv ska miljön naturligtvis vara säker och tillgänglig för att vistas där på sina egna villkor. Täta stadsdelar med växande befolkning tenderar dock att öka anonymiteten. Föräldrar tvekar att låta sina barn vara utomhus för sig själva eftersom de fruktar brottslighet och trafikolyckor. Detta begränsar barns naturliga drivkraft att utforska sin omvärld på egen hand.

Skolans utemiljö är en av få arenor där barn i regel får lov att vistas på sina egna villkor. Det är oroande om sådana ytor krymper. International School Grounds Alliance konstaterar att så är fallet på många håll jorden runt som en följd av hårdare konkurrens om marken. Statistiska centralbyrån (SCB) finner en liknande utveckling i Sverige: under läsåren 2014/15–2016/17 minskade den genomsnittliga skolgårdsytan med 3,7 kvm per elev. Detta som en följd av ett ökat antal elever på befintliga friytor i kombination med förtätningar av befintliga skolområden.

Det är problematiskt när beställare, byggare och politiker ifrågasätter existensen av tillräckligt stora och gröna friytor för lek, rörelse och kontakt med djur och natur (grundförutsättningar för människans försörjning). Forskningen visar ju att sådana utemiljöer bidrar till barns hälsa och välbefinnande, och dessutom till bättre skolprestationer.

Att frånta barnen tillgång till detta leder till uppenbar risk för ohälsa: Enligt WHO har 124 miljoner barn övervikt, en tiofaldig ökning under de senaste fyra decennierna. I Sverige har förekomsten av barn med övervikt fördubblats och förekomsten av fetma fyrfaldigats de senaste tre decennierna. Nyligen rapporterade Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin vid Region Stockholm om en oroväckande utveckling bland pojkar mellan fyra och tio års ålder i nio kommuner (DN 13/8).

En barnvänlig stad bör alltså planeras för att främja rörelseglädje och livslust. Förutsättningarna för detta är högst olika på olika håll i världen, även inom vårt lands gränser. Vår bedömning är att Sverige förhållandevis enkelt kan ställa om till en mer barnvänlig samhällsutveckling.

En stötesten är stadsbyggandets privata intressenter. Flera forskare påpekar att kommunens formella och konstitutionella makt undermineras av de privata aktörer som har huvudfokus på att gå med vinst. För dem är barnperspektivet mindre intressant eftersom barnen själva varken har någon reell ekonomisk makt eller inflytande.

Här finns en uppenbar risk att byggare och beställare inte tar barnens behov på allvar. Vad kan i stället få dem att göra detta? För att vinna anbud är det i dag relativt vanligt att ställa krav på mätbara aspekter som energieffektivitet, trafiklösningar för cykel, ekosystemtjänster och andra grönytefaktorer. Vi menar att det borde vara möjligt att utveckla ett motsvarande verktyg utifrån rimliga antaganden om faktorer i byggd miljö som bidrar till en hälsosam, stimulerande och hållbar livsmiljö för barn och unga.

Det är viktigt att låta barnen själva komma till tals. Det ger oss vuxna kunskap om hur barn och unga använder och upplever sin utemiljö. De bidrar ibland med häpnadsväckande kloka insikter som kompletterar det vi vuxna redan tror oss veta. Exempel finns på hur detta kan påverka stadsplaneringen i positiv riktning.

Nästa år blir barnkonventionen svensk lag. Vilket inflytande får den på barns uppväxtvillkor? En förhoppning är att barnrättslagen leder till att befästa och respektera barnperspektivet, rättare sagt barnets perspektiv, i samhällsutvecklingen på bred front. Men behövs egentligen ytterligare lagstiftning för att bygga stad som främjar barns livslust och välmående? Dagens regelverk tillåter ju redan detta. Frågan är varför vi då inte gör det bättre redan nu.

Det som slås fast i konventioner och styrdokument leder inte automatiskt till en förändring till det bättre i barnets livsmiljö till vardags. Därför handlar det om att gå från ord till handling för att kunna uppfylla barns rätt till en hälsosam stadsbarndom.

Ett bidrag i det arbetet är det kommande årliga toppmötet Uppsala Health Summit som 2019 har temat "Healthy Urban Childhoods". 200 delegater från hela världen möts i Uppsala den 8–9 oktober. Målet är att utveckla konkreta handlingsplaner som kan fungera som steg på vägen till barnvänligare städer. Hur ska de utformas? Hur kan stadsplaneringen ta barns hälsa och välbefinnande på större allvar? Hur underlättar vi för sundare livsstilsvanor bland barn och unga i urban miljö?

År 2050 kommer majoriteten av världens barn att bo i städer. I Sverige lever redan i dag 85 procent av landets över 2,2 miljoner barn under 18 år i tätort. Det är dags att sätta ner foten och gå till handling. Först då kan vi göra skillnad.

Petter Åkerblom
universitetslektor i landskapsarkitektur, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Karin Artursson
forskningskoordinator, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), professor, SLU

Peter Bergsten
professor, Uppsala universitet

Mats Målqvist
professor, Uppsala universitet

Eva-Lotta Sallnäs Pysander
professor, Kungliga Tekniska Högskolan

Gisela Nyberg
forskare, Gymnastik- och idrottshögskolan och Karolinska Institutet

Danielle Ekman Ladru
universitetslektor, Stockholms universitet

Maria Kylin
universitetslektor, SLU

Bodil Dahlman
universitetsadjunkt, SLU

Kerstin Nordin
PhD i landskapsplanering, SLU

Wanjiku Kaime Atterhög
universitetslektor, Mittuniversitetet