Ridning, funktionsnedsättning och identitet

Fil dr Pia Lundqvist Wanneberg:
Ridning, funktionsnedsättning och identitet

Syfte

Syftet med studien är att undersöka ridningens psykosociala betydelse för personer med funktionsnedsättningar.

Forskning har visat att fritidsysselsättningar och idrottsaktiviteter hjälper till att öka livskvaliteten för personer med funktionsnedsättningar. De bidrar till att livet blir mer drägligt genom att minska på spänningar, öka självkänslan, höja den fysiska hälsan, ge tillfällen till lärande, utveckla färdigheter och erbjuda ett socialt sammanhang. Dock har de en begränsad tillgång till fritidsaktiviteter (Aitchison, 2003; Patterson, Pegg, 2009; Darcy, Taylor, 2009; Johnson, 2009).

Ridning som behandlingsmetod kan spåras tillbaka till läkekonstens fader Hippokrates som under 400-talet f.kr. använde ridning för att stärka patienters muskler samt förbättra deras kondition och intressant nog sinne.

Under modern tid skapade de två världskrigen tillsammans med polioepidemier behov av olika former av rehabilitering. Ursprungslandet för ridterapi är England, men behandlingsformen spreds snabbt över Europa och till Nordamerika. Att polioskadade Lis Hartel från Danmark kunde ta en silvermedalj i dressyr i Helsingfors 1952 belyste ytterligare ridningens potential.

Idag finns följande former:

  1. Hippoterapi - sjukgymnastik med hästen som redskap. En tämligen passiv form där den som rider anpassar sig efter hästens rörelser. Dessa förs över till ryttarens kropp i avspännande och muskelstärkande syfte.
  2. Ridterapi – ridning som fysisk, psykisk eller social terapi i vilken sjukgymnast, speciallärare, arbetsterapeut eller psykolog medverkar. Ryttaren följer inte här bara med i hästens rörelser utan är mer aktiv.
  3. Fritidsridning – ridning då den som rider främst är ryttare. Även om denna form inte nödvändigt är terapeutisk, uppnås ofta sådana resultat (DePauw, 1986).

Sedan 2005 används inom EU benämningen EAT, Equine Assisted Therapy, som överordnad term för olika former av terapier med hästen som verktyg (Håkansson, 2008). EAT kommer i denna studie att användas som benämning på verksamheter med hästar som redskap för att uppnå rehabiliterande effekter såväl fysiskt som psykosocialt.

Tidigare forskning

Två perspektiv framträder starkast inom forskningen om funktionsnedsatta och fritid: en medicinsk och en social.

När det gäller fritidsstudier med ett idrottsperspektiv dominerar den medicinska klart. Idrottsaktiviteter har av forskningen lyfts fram som ett verktyg för kroppslig rehabilitering och utveckling (Aitchison, 2009). Detta gäller även för forskning om ridning för funktionsnedsatta, ett område som emellertid inte är särskilt välbeforskat. Men något finns:

Brock (1989) testade styrka och koordination hos femton fysiskt funktionsnedsatta personer. Deras styrka och koordination testades före och efter ett åtta veckor långt program med EAT. Resultatet visade förbättringar när det gällde koordination. Som en bieffekt av studien kunde även sociala och känslomässiga beteenden noteras, dock utan vetenskapliga anspråk. Deltagarna såg fram emot ridlektionerna och nya vänskapsrelationer etablerades både mellan deltagarna och mellan deltagarna och de hästintresserade personer som hjälpte till som volontärer: ”Therapeutic horseback riding provide one of those rare and realistic situations where interchange with able-bodied peers occured beyond the school yard fence”. (Brock, s 11).

Om studien ovan undersökte vuxna står barn i centrum för en studie i vilken 64 föräldrar till barn med olika former av funktionsnedsättningar fick besvara en specialdesignad enkät i syfte att mäta effekterna av ridningen (Scialli, 2002). Resultatet visade att barnen efter att ha börjat rida hade förbättrat rörelseförmåga, balans, hållning, självförtroende, självkänsla och självbild. Även tiden hade betydelse: ju längre tid de ridit desto större förbättringar. Att hästens rörelse i sig kan ha en gynnsam effekt framgår i studier av simulated horseback riding. I en studie deltog 60 barn (sex och åtta år) med autism i ett tjugo veckors Simulated Development Horse-Riding Program (SDHRP). Efter studien uppvisade barnen "improved motor profiecincy and sensory integrative functions" (Yee-Pay W et al, 2010). I en annan undersökning lyfts hästens mjuka, rytmiska rörelser fram som viktiga för faktorer som ökad cirkulation och minskad muskelspänning hos barn med CP (Sterba et al, 2002).

Även ridning som behandling av psykiska sjukdomar, huvudsakligen ätstörningar, samt för patienter med långvariga rygg- och nackskador har uppmärksammats i en studie med syftet att undersöka positiva effekter av EAT. Effekter som EAT gav för den förstnämnda gruppen var bl.a. ångestreduktion. Från att deltagarna inte alls hade kunnat styra sina kroppar och livssituationer kunde en förändringsprocess iakttas mot en ökad förmåga till detta. När det gäller patientgruppen med långvariga nack- och ryggskador inledde EAT en positiv process på ett flertal områden: upplevelsen av fysisk förmåga och självbild påverkades och en ökad rörelsförmåga noterades. Därtill påverkades sådant som att njuta och att uppleva stunder av glädje och stolthet. Av vikt för den positiva utvecklingen var, förutom ridningen som sådan, även att personerna fick möjlighet att träda in i rollen som ryttare och därigenom förminska rollen som patient (Håkansson, 2008). Även andra studier pekar på att ridning har en positiv inverkan på psykiska funktionsnedsättningar (Bizub et al, 2003) och i en mindre intervjustudie med fem informanter lyfts inte bara ridningen utan även umgänget med hästar fram som positivt för det psykiska välbefinnandet (Favali & Milton, 2010).

Teoretisk utgångspunkt

Av forskningsgenomgången ovan framgår att EAT inte enbart påverkar faktorer som koordination, rörelseförmåga och balans utan även stärker självbild och självkänsla vilka båda utgör centrala beståndsdelar i vår identitet. Teoretiskt kommer jag att utgå från Identity Theory, en socialpsykologisk teori inom sociologin som förstår identitet som en interaktion mellan individ och samhälle. Enligt en av teorins förespråkare och utvecklare, sociologen Peter J. Burke, är identitet "the sets of meaning" som vi använder för att definiera vad det innebär att vara den vi är i olika sammanhang. The sets of meaning utgör vår identitetsstandard vilken fungerar som en referenspunkt för oss. I en given situation väljer vi det beteende som stämmer överens med vår identitetsstandard. När vi får ihop meningen i en situation med meningen i vår identitet, blir vi verifierade vilket får oss att må bra och vi bygger upp vår självkänsla. När vi inte får ihop detta skapas stress och oro och vi kan då överge den icke verifierade situationen för att söka en där vi, utifrån vår identitetsstandard, blir verifierade (Burke & Stets, 2009; Burke, 2004).

Basen i vår identitet är enligt Burke roll, grupp och person. Dessa arbetar på samma sätt såtillvida att vi inom alla tre upprättar en standard vilken fungerar som referens och guide för hur vi beter oss. Dock skiljer de sig åt genom samhällskopplingen. Kort är en rollidentitet en internaliserad mening av en roll som någon tar till sig. En gruppidentitet utgörs av persons identifikation med en social grupp. Till skillnad mot rollidentiteten, vilken verifieras genom vad man gör, handlar denna om vad man är, kvinna, akademiker, socialist eller vad den nu kan vara. Typiskt för denna form av identitet är skapandet av det andra: det som inte är vi. När det gäller den personliga identiteten kännetecknas den av att vi ser oss själva som unika individer skilda från andra (Burke & Stets, 2009; Burke, 2004).

Nu har vi ju under våra liv inte bara en identitet utan flera. Alla är dock inte lika framträdande utan det går att tala om en identitetshierarki. Desto mer framträdande en identitet är, ju troligare att den aktiveras, dvs. försöker verifiera sig själv, medan identiteter med mindre betydenhet får träda tillbaka (Burke & Stets, 2009). Det faktum att vi har multipla identiteter innebär att identiteter kan förändras. Med identitetsförändring menas här att identitetsstandarden omformas, vilket kan ske på olika sätt.

När det gäller personer med funktionsnedsättningar har de, som vi alla, naturligtvis flera gruppidentiteter. En av dem är dock att vara funktionsnedsatt. Hur stark eller dominant denna är varierar naturligtvis. Så gör även rollerna. Av intresse för denna studie är vad som händer när de anammar rollen som ryttare. Hur kan ridningen påverka funktionsnedsattas identitetsskapande?

Metod

Metoden är kvalitativ. Målet med den är att fånga uppfattningar, attityder, beteenden etc. så nära informanten eller källmaterialet som möjligt (Sherman & Webb, 1988), vilket ligger i linje med syftet för denna studie. Kvalitativa studier kan bestå av olika typer av empiriskt material och datainsamlingsmetoder. Gemensamt är att forskaren ‘attempting to make sense of, or interpret, phenomena in the term of the meaning people bring to them’ (Denzin & Lincoln, 2008, p.4).

Datainsamlingsmetoden blir semistruktuerade intervjuer av 15-20 personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Fördelen med en lägre grad av standardisering är att den som intervjuar får möjlighet att följa upp respondenten i samtalet och ställa följdfrågor som inte var uttänkta innan intervjun. Därtill ställs intervjufrågorna efter en passande ordning och respondenten kan styra ordningsföljden. En intervjuguide har tagits fram som bygger på att informanterna rätt fritt ska berätta så mycket som möjligt. Den består av en grupp inledande frågor med syfte att informanterna ska vänja sig vid situationen. Exempel på sådana frågor är hur det kom sig att de började rida, hur länge de har ridit och vad de tyckte om att rida. Därefter ber jag dem berätta om en vanlig ridlektion: hur den går till, upplevelsen av den och vad de tycker om och vad de inte tycker om. Avslutningsvis ställs frågor där deras funktionsnedsättning ställs i relation till ridningen. Exempelvis om ridningen på något sätt påverkat deras vardag eller sätt att se på sig själva.

Intervjuerna kommer, om tillstånd ges av respondenten, att spelas in och transkriberas ordagrant. Därtill ska informanterna informeras om bevarandet av deras anonymitet och upplysas om rätten att när som helst avbryta intervjun.

För urval av informanter har Svenska Ridsportförbundet kontaktats för rekommendation om ridskolor som arbetar aktivt med ridning för funktionsnedsatta. Via dem har jag fått kontakt med två ridklubbar, en norr om Stockholm och en söder om, samt en sjukgymnast som arbetar med EAT i rehabiliteringssyfte. Tanken är att ridlärarna på ridskolorna och sjukgymnasten ska dela ut ett informationsbrev till sina elever/patienter i vilket jag presenterar syftet med studien, ger exempel på typer av frågor som jag ska ställa och uppmana de som kan tänka sig att bli intervjuade att kontakta mig.