Intervju med student

Bild på Sara FryklandSara Frykland kommer från Härnösand och har alltid varit intresserad av idrott. Hon har spelat fotboll, provat på gymnastik, bandy, volleyboll och dansat.

De senaste sju somrarna har Sara arbetat med fotbollsskolan i Härnösand och tränat tjejer mellan sex och tolv år.

Sara utbildade sig till brandman på räddningsgymnasiet, men drömyrket har alltid varit polis. Några dagar innan hon skulle söka in till polishögskolan och genomföra de fysiska testerna ramlade hon. Olyckan resulterade i en gipsad arm och läkarens order om vila.
– Det var när jag surfade på nätet, kom in på antagning.se och upptäckte GIH:s tränarprogram. Den kändes klockren för mig!

Tränar fotbollstjejer

Sara tränar idag 30 stycken 14-åriga fotbollstjejer på Bosön på Lidingö, där hon också bor. Hon berättar även att Pia Sundhage hade stannat kvar på Bosön efter sin träning med det kvinnliga fotbollslaget och tittat på Saras träning. Sara ger ett envist intryck och hon berättar även att det i klassen går nio studenter som spelar fotboll och att hon är den enda tjejen.
– Det sporrar mig att visa att även tjejer är bra på att coacha och träna lag, säger Sara.

Årlig sommarauktion till Max minne

En bidragande orsak till att Sara fortfarande håller på med fotboll trots att hon själv slutat spela är att hennes bästa barndomskompis, Max, avled vid sju års ålder. Han blev sparkad av en häst på gården där han bodde. Sara berättar att Max var tidigt intresserad av fotboll, arrangerade en egen fotbollsskola och hade den brasilianske fotbollsspelaren Romário som idol.
­– När han tittade på ett tv-program om brasilianska fattiga barn som spelade fotboll insåg han att sporten kan utövas av alla oavsett var de bor och oavsett hur mycket pengar man har. Efter hans död upprättade därför hans föräldrar en minnesfond och genomförde under tio år en årlig sommarauktion. Alla pengar gick till Max minnesfond och efter tio års auktioner har summan resulterat i 1,5 miljon kronor som oavkortat har gått via SOS Barnbyar till olika byar runt om i världen. Det finns till och med en fotbollsplan i Brasilien som är uppkallad efter Max…

Tatuering på underarmen

På sin underarm har Sara en tatuering med orden ”Tro, hopp och kärlek” – samma ord som finns på Max gravsten.
– Dessa ord påminner mig om Max och att jag ska fortsätta kämpa för allas rätt till att spela fotboll…