Elitsatsning på barn

Bild på publiken

Det var trångt i trädgården i Almedalen på seminariet "Idrott för barnets bästa - eller för det bästa barnet" som diskuterade elitsatsningar på barn.

De som medverkade var Mike Guidetti som är Player Manager, Karin Mattsson Weijber från Riksidrottsförbundet och Emilia Bjuggren (s) som är vice ordförande i idrottsnämnden. Från GIH deltog rektor Karin Henriksson-Larsén, lektorerna Karin Redelius och Örjan Ekblom.

Karin Redelius är forskare och högskolelektor på GIH och inledde med en faktabakgrund. Hon berättade att nio av tio barn kommer någon gång under uppväxten i kontakt med idrotten och att staten förser Riksidrottsförbunden med ett stöd på cirka 1,8 miljarder per år och kommunerna bidrar med lika mycket. Mycket pengar investeras i barnidrotten, vilket innebär att det är angeläget att diskutera hur dessa pengar investeras.  

Bild på Karin RedeliusDe senaste åren har det varit en intensiv debatt om att idrotten blivit för allvarlig och att barn tränas långt ner i åldrarna. Därför har Riksidrottsförbundet sammanfattat riktlinjer i ”Idrotten vill” om att barnidrott ska vara lekfull, att barn ska lära sig och prova på olika idrotter samt att all idrott ska utgå från barnens och ungdomarnas bästa.

Det finns vissa definitioner som ligger till grund för debatten:

  • - Tidig specialisering som handlar om att i tidig ålder inrikta sig enbart på en idrott och träna den intensivt.
  • - Tidig selektering där oftast en vuxen tränare väljer vilka som ska träna mer än andra.
  • - Tidig elitsatsning innebär hård och specialiserad träning i tidig ålder.

Karin visade sedan upp ett exempel på tidig selektering där Hammarby fotboll vänder sig till enbart till pojkar i 6-14 år och bjuder in till provträning. I annonsen står att de bör ha en ambition att utvecklas till elitfotbollsspelare.

Redan i början av 90-talet fann Rolf Carlsson, forskare på GIH, att de svenska tennisspelarna nådde världseliten genom att de specialiserade sig sent i sina karriärer. Men det har även visat sig att talang ofta förväxlas med fysisk mognad då de som varje år tas ut till fotbollens ungdomsläger är främst de som är födda under första kvartalet. Debatten har sedan fortsatt, riktlinjer har utvärderats och det har framkommit att idrotten inte är så lekfull som Riksidrottsförbundets riktlinjer antytt. Det ledde till att regeringen fokuserade tydligt på att barns idrottande ska utgå från barnkonventionen och vara för barnens bästa.

Men de finns även de som är positivt inställda till att det bör satsas på de barn som vill satsa. Ett exempel är i det senaste numret av tidningen Idrott och Kunskap där Mike Guidetti skrev en debattartikel som handlade om att barn visst måste tränas i unga år utan att skuldbelastas.

Börja träna tidigt utan skador? 

Bild på Örjan EkblomModerator Karin Henriksson-Larsén frågar därefter Örjan Ekblom, högskolelektor och forskare inom fysiologi, hur tidigt man kan börja träna utan att riskera skador:

Barn växer och utvecklas olika och därför är det svårt att i tidig ålder veta vilka som kan bli riktigt bra och dessutom fungerar träning bra i olika åldrar. Detta innebär att det är svårt att veta vad som är resultat av utveckling och vad som är resultat av träning, säger han.

Men ska man då vänta med selekteringen i tidig ålder och ha den vid 18 års ålder? Enligt Örjan krävs då en god grund där man vid 15 års ålder är oskadad, har en fysik och  kompetens för att kunna välja idrottsgren, men då hinner personen i fråga inte bli ett proffs utan kanske en duktig senior.Bild på Karin Mattsson Weijber

Karin Mattsson Weijber från Riksidrottsförbundet menar att barnidrott ska vara roligt och förhoppningsvis leda till ett livslångt intresse. Tävling är en naturlig del men ska inte ta över. Men viktigt inom idrotten är att man ska se till barnets bästa och inte barn som kollektivt. Detta ställer dock stora krav på ledare och tränare.

Alla ska få vara med

Bild på Mike GuidettiMike Guidetti har erfarenhet både professionellt och personligt av tidig elitsatsning och viljan att bli bäst. Han menar att det är angeläget att lägga ner tid på de barn som vill bli så bra som möjligt. Han poängterar att alla ska vara med, men betonar även att det är viktigt att se de barn som vill satsa. Han är medveten om att detta är ett extremt ställningstagande, men anser att man även ska ta hänsyn till de som vill satsa mer än andra. Mike vill här inte använda sig av ordet selektering, som är ett negativt laddat ord, utan snarare se det som olika nivågrupper.

Bild på Emilia BjuggrenEmilia Bjuggren är vice ordförande i idrottsnämnden och säger att de har samma villkor för bidrag som staten. Hon medger att det inte alltid stämmer att idrotten är för barnets bästa och att det idag sker tidig specialisering samt att det gynnar de barn som är födda tidigt på året. Men kommunen vill inte detaljstyra utan det är upp till förbunden själva, men Emilia inser att det stöd som de idag ger strider mot det som är för barnets bästa. Hon menar att det som inte alltid är för barnets bästa är det bästa för idrotten…

Men är inte tidig elitsatsning ett storstadsproblem med brist på tillgång på planer? Emilia instämmer till att bristen på idrottsplatser är en anledning till att det satsas på de som är bättre, men hon anser att det inte enbart är ett storstadsproblem då samma problematik inte i Malmö och Göteborg.

Moderator och rektor Karin Henriksson Larsén sammanfattade debatten med att det behövs mer kunskap och forskning kring barnidrott för att hitta nya former, se att det är olika för olika idrotter för att ge stöd till idrottsrörelsen, kommunen och de som gör grundarbetet inom idrotten.