Björn Ekblom i Uppdrag granskning om dopning

Nyheten publicerad | 2018-02-08

Uppdrag granskning har uppmärksammat dopning bland skidåkare i världen och i Sverige finns en skidåkare som har enormt höga blodvärden. Det är ett känsligt kapitel för skidåkningen. Ett kapitel som började för länge sen. På en löparbana i Sverige...

Bild på Björn EkblomI Lill-Jansskogen i Stockholm för 50 år sedan upptäcktes den metod som fortfarande idag gäckar dopningsjägarna. Björn Ekblom, som då var assisterande professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, hade börjat intressera sig för blodets påverkan på kroppens prestationsförmåga.
– Ja, jag testade först på mig själv. Jag har alltid gjort det alla studier som jag varit involverad i har jag alltid försökt att vara förste försöksperson.
Så du var egentligen en av kanske de första i världen att testa bloddopning?
– Ja, så som den ser ut nu så är var vi nog först. Vi var först helt enkelt, svarar Björn Ekblom.

Började känna effekterna

Genom att tappa sig på blod och sen återinföra det efter en månad, när kroppen producerat nytt, höjde han sitt blodvärde. I backarna på löparbanan utanför jobbet fick han känna på effekterna av det som skulle komma att bli känt runt om i hela världen som bloddopning.
– Man var i bra form kan man säga. Det gick lätt i uppförsbackarna. Och över krönet och fortsätta ner, bättre än vad jag brukar känna. Ja, man kan tänka sig att om det här tog 15 minuter låt säga. Så gick det nog en 15-20 sekunder fortare. Och ur idrottslig synpunkt är det ju en fantastisk skillnad. Det är som att inte komma till final i en löpning eller vinna finalen. Sådan effekt är det, säger Björn Ekblom.

"Detta kan börja fuskas med"

Tänkte du någonsin att detta skulle kunna få en betydelse för idrotten?
– Ja, faktum är att när vi hade börjat med våra försök och såg effekterna på de första försökspersonerna skrev jag faktiskt en artikel i Svensk idrott att det här kommer att bli ett idrottens problem. Det här är någonting som man kommer att kunna fuska med, Björn Ekblom.

Björn Ekblom insåg tidigt att upptäckten skulle kunna missbrukas. Vill man fuska fungerar bloddopning väldigt bra.
– Ja, det råder ingen tvekan om. Det är därför det används! Det används i alltifrån kortlopp till maraton. Så att det är inte bara konditionsidrotten som har fått det här, utan det används tyvärr i många idrotter, säger Björn Ekblom.

Skandalen i Sotji ska inte upprepas

För fyra år sedan skedde den största dopningshärvan i olympiska spelens historia. Den ryska skandalen var på väg att fälla hela antidopningssystemet. Därefter skulle allt bli bättre, lovade man. Men hur lätt det är att fuska bevisades häromåret av Sergej Portugalov, en nyckelfigur i det ryska dopningsmaskineriet.

I ett reportage från tyska tv-bolaget ARD för tre år sen avslöjades hur utbredd dopningen var i den ryska idrottsvärlden – i synnerhet inom friidrotten. En av männen bakom fusket var just Sergej Portugalov. På den tiden en ansedd idrottsläkare. Reportaget visade att han i själva verket hjälpte flera toppidrottare att dopa sig, sålde dopningspreparat och övervakade deras utveckling. När Portugalovs verksamhet avslöjades blev han avstängd på livstid. Men under hösten får vi dokument som ger en annan bild – e-postmeddelanden och kontrakt. Några av mejlen är särskilt intressanta. De visar på ett samarbete mellan Portugalov och en schweizisk läkare. De ska testa ett ryskt preparat på människor. Medlet sägs vara prestationshöjande, men om det klassas som dopning vet vi inte.

Doktor M aktiv inom dopning

Kontraktet är undertecknat av dem båda och gäller fram till 2017. I Bern finns den schweiziska läkaren som jobbat ihop med Portugalov som i reportaget kallas doktor M. Är även han inblandad i dopning? För att ta reda på det utrustas en idrottsman som utger sig för att vara en ambitiös längdskidåkare som vill förbättra prestationen. Är läkaren beredd att hjälpa honom dopa sig?
–Jag arbetar med idrottare varje dag. Jag har varit mycket aktiv i Tyskland. Jag känner idrottsvärlden utan och innan, säger doktor M.
Läkaren börjar nästan direkt prata om dopning. Han säger att han samarbetat med ett framgångsrikt cykelteam från Tyskland. Var ni deras teamläkare?, frågar idrottsmannen.
– Ja, svarar doktor M.
Tar de såna grejer?
– Ja, de tar sånt allihop. Det är omöjligt att cykla så snabbt annars.
Ni kanske kan hjälpa mig på något vis? Kan vi ta blodstatus på mig?
– Det var just det jag hade tänkt föreslå. Tillåter ni att jag gör en snabbundersökning?

Läkaren aktiv trots anklagelser

Blod lämnas och resultaten ska fås vid nästa besök. Vi har fått information om att läkaren dragit uppmärksamheten till sig redan för flera år sedan. Då gällde det just cykelsport. Bevisen finns i ett brev från Internationella cykelunionen år 2009 underskrivet personligen av presidenten, Pat McQuaid. Det skickades till den schweiziska åklagarmyndigheten. I brevet skriver McQuaid att han kontaktats av oroliga anhöriga och att en läkare sägs skriva ut "EPO, tillväxthormon, insulin och kortison". Han ska ha genomfört "bloddopning" på idrottarna, samt intygat "påhittade sjukdomar", så att idrottarna ska få tillgång till förbjudna substanser. "Behandlingen" sägs utföras i "Bern". Det handlar alltså om doktor M...

Om anklagelserna någonsin ledde till utredning är det ingen som vet. Läkaren är fortfarande aktiv. Vår påstådda längdskidåkare ska nu undersöka mer exakt hur långt doktor M är beredd att gå. Han ber nu helt öppet om dopning för att öka prestationsförmågan och höja sina blodvärden på konstgjord väg.

Inget olagligt i Schweiz

Hur höjer man sitt blodvärde?, frågar idrottsmannen.
– EPO eller testosteron. Många vet inte att testosteron – man tar det dagligen varannan vecka – höjer blodvärdet. Det är garanterat prestationshöjande, svarar doktor M.
Hur tar man testosteronet?
– En spruta i armen eller benet... Det är upp till er. Man kan göra så.
Jag får fundera på det.
– Visst. Fundera ni på det. Inga problem. Om ni bestämmer er för testo kan jag visa hur man gör. Sedan kan ni göra det själv.

Läkaren säger också att proceduren inte är olaglig i Schweiz. Sedan ger han idrottsmannen en broschyr så att han i lugn och ro kan läsa på om testosteronpreparatet. Nu är det inte långt kvar innan han faktiskt har dopat sig. Kommer läkaren från Bern att gå hela vägen? För ett par dagar sedan kontaktades läkaren igen. Den här gången gällde det enbart testosteronet.

Kan jag få det med mig?
– Ni kan få det med er.
Bara jag inte får problem i tullen.
– Nej, inte med så små mängder.
Det är inte så långt kvar till tävlingen.
– Ah, då ska vi börja senast andra veckan i februari. Ta tre sprutor innan tävlingen.
Ni visar alltså hur man gör den första gången och så kan jag ta de andra tre sprutorna själv?
– Ja, precis, det är så jag menar, precis.

Enligt lagen ska han åka dit

Svårare var det alltså inte att få hjälp att dopa sig. Teamet åker till den schweiziska antidopningsbyrån och visar upp materialet.
– Han gör ju bort sig totalt. Han säger till idrottarna hur man använder preparaten, att det behövs förbjudna substanser och att han själv har gett förbjudna substanser till elitidrottare.
Läkaren hävdar att det inte är olagligt i Schweiz, säger reportern.
– Det har han fel i. Enligt lagen skulle han åka dit. Det här ett solklart fall för åklagare. Den som skriver ut, överlåter, säljer eller ger råd om dopningsmedel riskerar upp till tre års fängelse i Schweiz.

Den schweiziska antidopningsbyrån informerar åklagarmyndigheten efter vår intervju. Nu har man fattat beslut om att inleda förundersökning mot läkaren.

Komplettering av listan med elitskidåkare

För fyra år sen kunde Uppdrag granskning avslöja en databas med blodvärden från 5 000 dopningstester. Genom ett internationellt samarbete kom de i kontakt med den brittiska tidningen Sunday Times. De har kompletterat Uppdrag gransknings material och nu förfogar de över fler än 10 000 tester på nära 2 000 elitskidåkare.

Journalister från England, Tyskland, Schweiz och Sverige träffades i Berlin för att gå igen den omfattande databasen som handlar om skidsportens största stjärnor genom åren. Medaljörer med höga blodvärden. En del av dem är aktiva idag och vissa ska om några dagar tävla i OS i Sydkorea. Vi ser en del väldigt höga värden. Men är det bloddopning det är frågan om? Och i så fall, har någon hjälpt skidåkarna med detta?

Arbetet fortsätter med att gå igenom alla de tiotusentals blodvärden och det finns skidåkare som särskilt mycket väcker vårt intresse. En skidåkare som har stora variationer i sitt blodpass kommer från Sverige. Värdena går högt utanför. Det passerar det som 1 person på 100 kan förklara naturligt. Det passerar även 1 på 1 000. Svensken har så kallat off-score värde på 132. Ett så högt värde kan, enligt forskarna, bara en på 10 000 förklara som naturligt. De fyra experterna pekar alla ut svensken som misstänkt. Tre av dom går så långt att de anser att han sannolikt är dopad.

Erkänd idrottsläkare om svenskens höga blodvärden

Som högst har han ett HB på 17 och 51,3 procent hematokrit – andelen röda blodkroppar.

– This off-score was over 130 and an off-score of over 130 is highly, highly associated with doping. I believe it's something like 1 of 10000 chance of being due to normal causes. There are some extreme single values here followed by dramatic change and so I would say that this is virtually certain or this would very easily be considered likely doping. 99,99 procent. To me there is very, very little doubt about this picture and I would be surprised if any other experts felt differently, säger idrottsläkaren James Stray-Gundersen som forskat på blodmanipulationer. Han har jobbat för WADA, Olympiska kommittén och många stora internationella idrottsförbund.

En utredning ska tillsättas

Utan att avslöja identiteten på åkaren visar vi hans blodvärden för den svenske landslagsläkaren.
– Jag känner mig trygg att de vi har på OS i PyeongChang är där på schyssta villkor. Jag kan inte kommentera de här siffrorna närmare i och med att jag inte vet vilka individer det gäller, jag vet bara att under den tid som jag har jobbat med de här åkarna så har jag inte haft några som helst skäl att misstänka att det förekommer dopning, säger Per Andersson.
Tycker du att värdena är höga?
– De här värdena är högre än det vi ser i en normal medicinsk vardag. I och med att vi ser de här värdena så är det naturligtvis så att man ska titta närmare på den åkaren. Det håller jag med om. Och det är ju nånting som också det här blodpasset är till för. För att man ska tillsätta en utredning och se finns det skäl som gör att vi kan säga att den här personen är dopad. Men ett off-score kan inte enskilt fälla en åkare, säger Per Andersson.

Samma mönster för flera skidåkare

Förutom ett extremt högt värde har svensken ytterligare två värden som går utanför blodpasset. I anslutning till ett världsmästerskap har den svenske åkarens blodvärde stigit till 17. För en rysk åkare till 17,6. En åkare från Vitryssland har 17,2. Schweizare, österrikare och slovener följer alla samma mönster under samma mästerskap. Men när säsongen är över har alla åkarnas värden sjunkit betydligt. Och svenskens värde ligger då på 14,1.
Man ser lägre värden på blodet i början och i slutet på säsongerna och högre värden under tävlingssäsong, säger reportern.
– Jag förstår att det kan medföra att man blir misstänksam, men jag vill fortfarande hävda att jag är väldigt trygg med att de åkarna som representerar Sverige i längdskidåkning inte sysslar med bloddopning, säger Per Andersson.

Blodpassmodellen kräver utredning

Vi har sökt den svenske åkaren genom ombud. Men inte fått något svar från honom. Ytterligare en svensk skidstjärna har värden som går utanför blodpasset. Denna åkare har inte lika höga värden, men hamnar också på experternas misstänkta-lista.
– För att vi ska kunna säga att en åkare är dopad då ska det också finnas en tydlig bevisning som stärker det. Jag tycker det är lika fel att hävda att nån är dopad där man inte har bevisat att den är dopad, säger Per Andersson.
Så du menar att den här blodpassmodellen inte fungerar?
– Absolut, men vi måste också förstå hur blodpasset fungerar. Blodpasset fyller sin största funktion genom att fånga upp åkare där man ser en misstänk bild och då ska man också tillsätta en utredning kring den åkaren för att säkerställa att det rör sig om dopning. Eller om det är helt naturliga medicinska orsaker. Våra analytiker har tittat på värdena och säger att de ser dramatiska förändringar i blodvärdet för den här mannen. Och att det finns stora variationer, men att gå till att det här rör sig om bloddopning tycker jag är för stort steg att säga med säkerhet.
Varför då?
– För att det kan finnas andra medicinska skäl till att man får den här variationen.

"Ungefär som ansiktsigenkänning"

I Lill-Jansskogen berättade professor Björn Ekblom hur snabb han blev efter experimenten på sig själv, där han manipulerade sitt blod. Våra blodvärden visar vilka problem skidsporten haft. I alla år, har idrottarnas höga blodvärden gäckat dopningsjägarna, men utan att kunna spåra orsaken. 50 år efter Ekbloms upptäckt sitter nu en annan svensk professor och försöker lösa gåtan – om hur man ska avslöja bloddoparna. I nästan 10 år har Christer Malm jobbat med att utveckla en metod som skulle göra det möjligt att upptäcka och döma någon för bloddopning. Han försöker hitta spår av att blodet har varit lagrat utanför kroppen.
– Vi försöker hitta det här fingeravtrycket. Det är ju proteinmönster i blodet som vi söker efter. Och att det här mönstret är som ansiktsigenkänning. Om du fotograferar samma person före och efter en plastikkirurgi så är det samma person men din näsa kanske har ändrats lite grann, säger Christer Malm.

Okänd mängd dopade...

Hur stort problem är bloddoping?
– Ja, den som det visste. Man har ju tester för att spåra epo-doping, en typ av bloddoping, men om man använder sitt eget blod så finns det ju inte några säkra tester idag. Så det är ju en ganska okänd mängd dopade egentligen. Det finns ju en rapport de har gjort inom cykelsporten och där har de ju försökt att uppskatta det här och då hamnade den siffran i den rapporten på mellan 20-90 procent. Så att det är ju ingen som vet.

Finns det mycket pengar i idrotten så är det större risk att ta till otillåtna medel. Och det finns ju mer att vinna också. Men klart, en som är på världselitnivå och där det står kanske mellan att vara tolva på ett VM eller ta medalj. Det är oerhört små marginaler. Skillnaden mellan att vinna ett VM, och inte ens klara kvaltiden är ju 3-4 procent. Det är promille så det behövs inte mycket effekt för att man ska ta sig från en medioker prestation till att vara stjärna i rampljuset.

Kanske är det just de marginalerna vi ser i vår databas. 300 av de nära 2 000 skidåkarna har misstänkt höga blodvärden. Av dem har ett 70-tal haft marginalerna på sin sida och vunnit medaljer i VM och OS.
– I understand that among those athletes that I view their profiles abnormal or suspicious of doping will be competing in PyeongChang Olympics, säger James Stray-Gundersen.

Lock kan öppnas och stängas

Säkra dopningskontroller är en självklarhet. Om någon manipulerar testerna faller hela systemet. Flaskorna där idrottsstjärnornas urinprov sparas går inte att öppna utan att locket förstörs. Det är först på laboratoriet, vid analysen, när flaskan öppnas som den går sönder. Det ska inte gå att fuska med proven, men det går att lura systemet enligt dokumentärfilmen Ikaros. Där berättade, laboratoriechefen för rysk antidopning, Grigorij Rodtjenkov, hur säkerhetstjänsten FSB knäckte flaskornas hemlighet. De lyckades byta ut ryska idrottares urin. Det som hände i Sotji ska aldrig få hända igen. Tillverkaren har förbättrat designen och lovar nu:

"Alla icke-auktoriserade försök att öppna flaskorna kommer att leda till att de förstörs eller lämnar tydliga spår."

Vi får ett tips. Det handlar om dopningsflaskorna. De som används över hela världen, även vid vinter-OS. När urinprovet väl har lämnats och flaskorna förseglats ska de bara gå att öppna genom att man förstör locket. Personerna som ringer berättar i förtroende att många av flaskorna kan skruvas upp av vem som helst. Efter ett par timmar i kylskåp. Om det stämmer går det att fuska nästan helt utan ansträngning och då skulle kontrollsystemet vara meningslöst. Men utrustningen är redan spridd. 60 000 flaskor finns i omlopp, och de har används i tester inför OS.

Inga problem mixtra med prover

Vi köper in ett antal originalflaskor. Fyller dem med vätska. Tillverkaren, vars slogan är "känn dig trygg", har precis släppt en ny instruktionsmanual som visar hur man försluter flaskorna. Locket skruvas åt så långt det går med lagom mycket kraft. Efter 72 timmar i kylen går två av flaskorna att öppna och även stängas på ett sådant sätt att de förblir förseglade. Inget dopningslabb i världen skulle någonsin märka att flaskorna har varit öppnade. Man skulle kunna mixtra med proven och byta ut urinen utan att det märktes. Dessutom berättar laboratoriemedarbetare för oss att även nedfrysta flaskor går att öppna igen.

När våra uppgifter når världsdopningsbyrån WADA hänvisas vi till tillverkaren. Företaget Berlinger uppger att de är medvetna om problemen som har uppstått i laboratorierna, men de skyller på att flaskorna hanterats felaktigt.

Kontroller kommer inte fungera...

När den ansedde idrottsadvokaten Michael Lehner som har företrätt många idrottare i dopningsfall får se bilderna från experiment blir reaktionen.
– Det är ju inte klokt. Jag saknar ord. Vilket kardinalfel, det är ju helt otroligt att något sådant ens kan hända. Det går ju inte att styrka någonting med det där. De går nog att använda till allt möjligt, men inte till att döma någon som har dopat sig. Det skrämmande är ju att det måste ha varit allmänt känt. Alla som kände till det här har förlorat all trovärdighet.

Vad betyder det här för kampen om dopningsfri idrott?
– Det är lätt att svara på: den är över nu. Alla som ser det där och vet hur det funkar kan säga: Okej, nu är det fritt fram. Min advokat kommer att få mig frikänd.
Och om man vet att flaskorna används vid vinter-OS i Sydkorea?
– Dopningskontroll, olympiaden, Korea, det kommer inte fungera. Det är bara att glömma.

Efter avslöjandet medger nu WADA att det kan finnas problem med de nya flaskorna. En undersökning ska genomföras. Svensk antidopning testar flaskorna och ser samma brister som Uppdrag granskning och slutar därmed använda dessa flaskor.

Skyhöga doser av astmamedicin

En av de skidåkare som åkte fast för att han hade för höga nivåer i kroppen av astmamedicinen Salbutamol var norrmannen Martin Johnsrud Sundby. Han hade tagit skyhöga doser av astmamedicinen i samband med att han tävlade och vann Tour de Ski. Han fråntogs toursegern och stängdes av i två månader under sommaren 2016.

Martin Johnsrud Sundby tog nästan tio gånger så stor dos än vad som är tillåtet. Medan WADA tillåter 1 600 mikrogram Salbutamol per dygn tog han 15 000 mikrogram inom loppet av några timmar.

Vibeke Backer var en av WADA:s experter när Idrottens skiljedomstol utredde Sundbys fall.
– Ja, men den var ju löjligt hög. Det har jag aldrig upplevt, säger Vibeke Backer.
Vad tänker du om det?
– Jag tänker om man är så sjuk så man har behov för exacerbationsbehandling så kan man inte vinna guld och silvermedaljer i skidtävlingar. Då ska man inte tävla utan ligga i sängen med täcke, varmt te och passas upp och ta antibiotika om det är en infektion.
Så det är inte vanligt att man skulle använda den här dosen och den här metoden för en av världens bästa toppidrottsmän?
– Nej, det är också förbjudet. Det är helt enkelt inte tillåtet.

Astma inom skidåkningen

Men Martin Johnsrud Sundby är inte ensam inom längdskidåkningen om att ta medicin för sina besvär. Många av skidåkarna från Norge och Sverige har astmasymtom.

Kjell Larsson är professor vid Karolinska Institutet och har forskat på astma inom längdskidåkningen.
– Det är alltså mer än 60 procent av skidåkare i Sverige och Norge, som har de här problemen. Och om man jämför med ett yrke eller en arbetsplats med exponering eller det arbete de utför på arbetsplatsen så att de utvecklar luftvägssymtom som måste behandlas på det här sättet skulle arbetsplatsen stängas, säger Kjell Larsson och fortsätter.

– Det är de som håller på med uthållighetssporter som är mycket värre utsatta än de som håller på med till exempel kraftsporter. Man kom fram till att det är de som håller på med längdskidåkning som tränar och tävlar i låga temperaturer.

Hård träning i kall luft gör att många längdskidåkare blir sjuka och behöver medicin för att kunna tävla på samma villkor som sina friska konkurrenter.

Fler vinner med astmamedicin

Enligt en undersökning som den norska tidningen Verdens gang gjort har det gått väldigt bra för längdskidåkare med astma. Sedan 1992 har nästan 70 procent av alla norska OS-medaljer vunnits av åkare som tagit astmamedicin. För Sverige har nästan hälften av medaljerna vunnits av åkare med astma. Då har vi bara räknat med dem som öppet pratat om sina besvär.
Och hur skulle du förklara det?
– Ja, det har ju att göra med att de bästa oftast har tränat under en längre tid och därmed också utsatt sig för en högre belastning på sina andningsvägar som sannolikt är en väldigt starkt bidragande orsak till att längdskidåkare utvecklar astma, säger Per Andersson.

Hur många använder den här typen av astmamediciner av de svenska åkarna?
– Jag vill inte gå in på exakt antal för i och med att vi har en sådan liten grupp så finns det sekretesskäl tycker jag att inte exakt gå in på hur många det gäller.
Så skulle man kunna säga att hälften av skidlandslaget använder den här typen av astmamediciner i dag?
– Återigen, jag vill inte gå in på några exakta siffror, men det är definitivt en betydligt högre andel än i befolkningen i övrigt, säger Per Andersson.

Även hästar får astmamedicin

Den medicin som Johnsrud Sundby tog, Salbutamol, är en så kallad beta2-stimulerare och är snabbverkande medicin som används vid astmaattacker eller i förebyggande syfte inför träning och tävling. Den vidgar luftrören och gör att det går lättare att andas. Men det finns också andra effekter av den här typen av astmamedicin. Effekter man har sett hos djur. Hästar har nämligen också en typ av astma.
Peter Kallings är veterinär och dopningsexpert för det internationella ridsportförbundet. Han berättar att det är damm i stallet som orsakar andningsbesvären för hästar och inte hård träning i kyla.
– Då hinner dom värma upp inandningsluften innan den kommer ner i lungorna. Vi har för kort näsa. Så att hästarna är smart adapterade till naturen.

Två veckors karenstid

Han behandlar hästarna med Clenbuterol som är förbjuden inom idrotten. Den innehåller samma aktiva substans som Salbutamol och Formoterol – de så kallade beta2-stimulerarna som skidåkarna använder. Men Peter Kallings ser också en annan effekt på hästarna.
– Om man ger hästarna en högre dos får de mindre fett och mera muskler. Vi bevakar om man ger en högre dos under längre tid då det inte är tillåtet.
Varför kontrollerar ni det?
– En häst ska vara i tävlingsmässigt skick, vara frisk och inte ha något hostproblem. Då är den inte i tävlingsmässigt skick. Har den behandlats för hosta med den här typen av preparat så har vi minst 14 dagars karenstid.
Så om man tar den typ av medicin som Martin Johnsrud Sundby tog, inom hästsporten får man inte tävla inom två veckor?
– Svar ja. Framför allt av djurskyddsskäl. Men det finns även spelsäkerhet där det inte ska spelaspå hästar som är dopade eller otillåtet medicinerade.
Men du menar att astmamedicin är prestationshöjande?
– Det går inte att utesluta, men det har en effekt på mindre fett och mera muskler. Djurförsök visar detta klart och tydligt. Det finns även vissa, som jag sett, försök på människor, där man har sett muskeleffekter av den här typen av beta2-stimulerare.

Är gränserna för högt satta?

Hästarna får startförbud medan skidåkarna kan tävla med medicin i kroppen, bara dom håller sig innanför WADA:s gränser. Men kan man dopa sig även med tillåtna doser? Gränserna är nämligen högt satta. Nästan inga astmasjuka behöver ta så höga doser som skidåkarna får ta.
– Jag har aldrig någonsin ordinerat det. Om jag hade ordinerat så hög dos så skulle det ha varit en patient där jag måste överväga om den skulle läggas in, säger Vibeke Backer.

– Det är långt över. Jag tror inte att du finner särskilt många lungmedicinare som anbefaller deras atleter till 1 600 mikrogram per dygn, säger Morten Hostrup.

– Så höga doser ger vi aldrig i vanlig astma-behandling, säger Kjell Larsson.
Så Wada tillåter högre doser än vad som normalt används för att behandla astma?
– Ja, det är så här att de vill ha det – en säker marginal där man kan säga att har man överskridit den här gränsen, då har man definitivt överdoserat, säger Kjell Larsson.

– Det som kan ske om man kommer upp över gränsen är att man blir dömd för att man har använt för mycket. Och då ska man vara rimligt säker på att det bara är en marginell chans för att man blir tagen får något man inte har gjort. Och därför är gränserna så höga. De är helt vanvettigt höga där de ligger, säger Vibeke Backer.

WADA sänker inte sina gränser

WADA:s gränser har skapat en gråzon där det tycks vara möjligt att skaffa sig fördelar utan att bryta mot några regler.
– När det gäller inhalationsläkemedel så måste man upp högt i dos. Det finns dock en studie som visar att man har en liten effekt på muskelkraft i den högsta tillåtna dos som Wada godkänt och det är bekymmersamt, säger Kjell Larsson.
– Formoterol är faktiskt ett av de ämnen där vi har testat att den ökar sprintprestationen och muskelstyrkan, säger Morten Hostrup.
Menar du det?
– Det är publicerat studie. Det ligger därute.
Och den dosen är ändå tillåten idag?
– Den dosen är tillåten ja.

Men WADA:s vetenskapschef tar lätt på de nya uppgifterna och är inte beredd att sänka gränsvärdena.
– Well, first of all, one study is an interesting element but not necessarily and always sufficient to change a rule. We have to be very careful and WADA needs to be very prudent in the way we modify the rules until we've got sufficient information to do, säger Olivier Rabin.

Forskning visar alltså att om du tar en tillåten dos av Formoterol kan du inte bara få hjälp med din astma utan även få hjälp att bygga mer muskler. Har man inte skapat då en gråzon som det ser ut idag där man kan skaffa sig fördelar, dopa sig helt enkelt, utan att bryta mot några regler idag?
– Jag kan bara prata utifrån hur vi resonerar i svenska skidlandslaget så har vi exempelvis gränsvärden som är betydligt under de högsta värdena som är tillåtna för att en åkare ska få tävla eller träna, säger Per Andersson.
Har du någonsin ordinerat maximalt vad som är tillåtet i astmamediciner?
– Nej...

OS i Sydkorea

Snart står PyeongChang i Sydkorea värd för vinter-OS. Det är en enorm apparat och här kommer fler dopningstester att genomföras än vid någon tidigare olympiad. Att skydda odopade idrottare från dem som fuskar har högsta prioritet, säger internationella olympiska kommittén. Salt Lake City var värd för vinter-OS 2002 när bloddopningen fick ett ansikte och ett namn. Här bor också en av de blodexperter som vi anlitat för att analysera vår databas med alla blodvärden. Vi vill veta hur sannolikt det är att det rör sig om dopning inom skidåkningen.

James Stray-Gundersen är idrottsläkare, som forskat på blodmanipulationer. Han har jobbat för WADA, Olympiska kommittén och många stora internationella idrottsförbund. Han är en av fyra experter vi vänt oss till.
– In my analysis of the data presented to me there is a significant number of medalists that had abnormal or highly abnormal blood profile results that suggested that there is a significant incidence of doping in cross country skiing, säger James Stray-Gundersen och fortsätter.

– This particular profile is highly abnormal and suspicious of periodic doping throughout their career and the most egregious value is happen during the olympics or the world championships. This is clearly a picture that is associated with doping for the championships. This is cold blooded cheating.

Tolv skidåkare från Sverige

Det handlar om mer än 70 åkare som tillsammans vunnit över 300 medaljer. Och nästan 100 av dem är guld. Det land i databasen med flest åkare som utmärker sig med höga värden är inte oväntat Ryssland med 51 stycken. Men dom är långt ifrån ensamma. Tyskland, Frankrike och Österrike följer därefter. I Norge finns 16 åkare med blodvärden som, enligt forskning, bara 1 på 100 kan ha på naturlig väg. I Finland 15. Här finns åkare från Estland, Tjeckien, Italien, Spanien, USA och Kanada. I Sverige är det 12 åkare med höga värden. Nästan hälften av åkarna som vunnit medaljer i VM eller OS från 2001 och fram till idag, någon gång haft misstänkt höga blodvärden.
– In many ways these blood-tests are indirect proof of doping or not-doping, it really arrest in the realm of a probability of being doping. There were certainly values within this set, which were, the chance that they were not doping is highly improbable, säger James Stray-Gundersen.

Det är James Stray-Gundersens bedömning efter att han gått vidare i analysarbetet. Och när han listar misstänkta eller sannolikt dopade får vi det här resultatet. Kvar på listan finns två svenskar. Enligt honom har en person misstänkt höga värden och en sannolikt dopad.
– So it suffice to say that I still think there is a significant doping problem within cross country ski racing, säger James Stray-Gundersen.

Ju fler tester desto tydligare blodpass

Det är inte enstaka blodvärden som ligger till grund för anklagelserna om dopning utan vi låter analysera värdena enligt det blodpass som nu används. För att få bukt med skidåkarnas skenande blodvärden, skapades så kallade blodpass för varje enskild åkare. Det innebär att idrottarens blodvärde ska hålla sig inom det område som över tid är naturligt för honom eller henne, och inte kunna skena iväg så fort det är ett VM eller OS. Ju fler tester man har desto tydligare blir passet. När dopningkontrollanterna tar blodprov mäter de flera saker i blodet.

HB, eller Hemoglobin som är proteinet som transporterar syret i blodet. Hematokrit som är andelen röda blodkroppar. Eller Retikulocyter som visar hur mycket omogna röda blodkroppar som finns i blodet. En formel togs fram som gav ett värde utifrån blodproverna. Inom dessa gränser skulle idrottarens blodvärden hållas. Är värdet för högt misstänker kontrollanterna att idrottaren dopat sig.
– I think the athlete in themselves is not trained to know how to do this in a way that they could pull it off themselves. They need to have an expert of some sort. Often, this is not the team-doctors, this is some outside medical source or outside advisor that would counsel the athletes and provide them the doping-agents that they would need to utilize, säger James Stray-Gundersen.

Se hela avsnittet av Uppdrag granskning