Som att stoppa en galopperande häst...

Nyheten publicerad | 2017-03-21

Bild på Victoria BlomMånga drabbas någon gång av prestationsångest, men när prestationskraven och sökandet efter andras uppskattning blir för stor del av självkänslan kan det leda till allvarliga konsekvenser. Ångesten över att inte lyckas kan ha att göra med rädslan för att bli utstött ur en grupp – och har sin grund i evolutionen.

För vissa människor blir letandet efter en klapp på axeln från människor runtomkring det som hela livet kretsar kring. Det kallas för prestationsbaserad självkänsla och innebär en låg självkänsla som man försöker kompensera för genom höga prestationer.
– Då blir man väldigt prestationsdriven, har höga prestationskrav och blir beroende av att höra andra säga att det man gör är bra. Man har ingen krockkudde, där man känner sig värdefull oavsett vad andra tycker. Självkänslan står i stället och faller med om man lyckas, säger Victoria Blom, forskare på Gymnastik- och idrottshögskolan.

Rädsla att misslyckas

Karakteristiskt för en person som bygger sin självkänsla kring prestation, är att rädslan för att misslyckas gör att man driver sig själv väldigt hårt. Även om man har en ogynnsam arbetssituation så skyller man på sin egen ansträngning om någonting inte går som det ska.
– Man har ofta svårt att se att det är förutsättningarna som brister, utan skyller i stället på sin egen ansträngning och kämpar ännu hårdare. Om man till exempel är på en arbetsplats där resurserna dras ner, eller man får fler och fler projekt på sig, så fortsätter man stångas och försöka prestera ett perfekt resultat. Det riskerar att bli ohållbart i längden eftersom det naggar på återhämtningen och gör att man riskerar att bli sjuk av stressen, säger Victoria Blom.

Det går att bryta mönstret

Victoria har studerat fenomenet prestationsbaserad självkänsla som visade att de som hade hög prestationsbaserad självkänsla också hade mer symtom på utbrändhet. Men enligt Victoria går det att bryta mönstret, till exempel genom att öva på att sätta gränser. Hon menar också att det kan vara bra att träna på att rikta sitt fokus utåt – på uppgiften, vad man vill förmedla och på andra människor, i stället för att fokusera på vad andra människor tycker om en. Det är också ofta värdefullt att jobba med värderingar. Många börjar enligt Victoria att fundera på vad som är viktigt i deras liv först när det gått för långt, när de blivit sjuka av stressen.
– Det är nästan som att man tappar bort sig själv och vad man vill, för att målet hela tiden är att anpassa sig till vad andra tycker och få den där efterlängtade klappen på axeln, säger hon.

Var vaksam på personer i riskzoner

Att försöka hjälpa någon som närmar sig utmattning kan vara svårt. Det kan lätt tas som kritik, och ofta är chefen den sista personen man vill flagga för att det inte riktigt fungerar. Många chefer säger att det är som att stoppa en galopperande häst att stoppa de här personerna. Men så plötsligt säger det pang. Det är bra att vara vaksam på personer i riskzonen som uppvisar många av de här beteendena men också se över arbetsbelastningen och strukturella problem på arbetsplatsen. Man kan också hjälpa personen att prioritera, bryta ner större utmaningar i delmål och skapa förutsättningar för individen att kunna göra ett bra jobb.

Läs hela artikeln på DN:s Insidan