Rörelselära

Rörelselära är ett prioriterat forskningsområde vid Gymnastik- och idrottshögskolan och har sin bas i Laboratoriet för biomekanik och motorisk kontroll (BMC-lab). Ämnesföreträdare är professor Toni Arndt.

Historik

Ämnesområdet har gamla anor. Redan de gamla grekerna, Aristoteles med flera, hade funderingar och teorier om hur människor och djur rör sig. Grunderna för den moderna (bio-)mekaniken las på 1600- och 1700-talen genom Galileo Galilei och Isaac Newton. En av Galileos lärjungar, G.A. Borelli, publicerade sin bok ”De Motu Animalium” (1734), vilken anses vara den första vetenskapligt inriktade analysen av rörelse.

I takt med tekniska landvinningar utvecklades sedan ämnesområdet successivt. Ett markant uppsving noterades i slutet av 1800-talet med introduktionen av seriefotografering (Marey and Muybridge). Eletromyografin, som ger möjlighet att studera musklers funktion genom att avleda den elektriska aktivitet som är kopplad till deras aktivering, grundas på fynd och metodutveckling under 1700- (Galvani m.fl.) och 1800-talen (Du Bois Reymond).

Det verkliga lyftet för rörelseläran kom i och med datorteknikens inträde under senare halvan av 1900-talet. I Sverige kan man se Sven Carlsöö som en av de verkliga pionjärerna. Carlsöös bok ”How man moves” (1972) är en klassiker som även innehåller analys av idrottsrörelser.

Laboratoriet för biomekanik och motorisk kontroll (BMC-lab)

Den övergripande inriktningen är att genom en integrering av neuronala, muskulära och mekaniska principer söka förstå hur människans rörelser styrs och anpassas till olika förhållanden. Utifrån en ingående karaktärisering av normalt rörelsemönster studeras anpassningar till och kompensationer för olika störningar/modifikationer, såsom ändrad rörelsehastighet, yttre belastning, balansstörning, uttröttning, träning, etc. Denna modell används bland annat vid studier av balans i stående och sittande, gång- och löprörelser samt vid analys av idrottsrörelser och träningsövningar. Särskilt intresse ägnas bålens motorik och stabilisering av ryggraden. En annan huvudlinje rör neuromuskulära mekanismer för maximal muskelkraft och muskulär uttröttning. Mätningar görs på olika personkategorier med avseende på ålder, kön och träningsgrad. Under senare år har projekt startats som rör amputerade och personer med ryggmärgsskada liksom studier av förekomst, prevention och rehabilitering av hamstringsskada samt mekanismer för reglering och träning av hastighet och precision i idrottsrörelser.

Verksamheten vid Laboratoriet för biomekanik och motorisk kontroll har en stark koppling till Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet. Nationellt sker samarbete bl.a. med Institutionen för ortopedi, Karolinska Institutet, Huddinge. Gästforskare från olika länder, exempelvis Australien, Canada, Danmark, Japan, Kina, USA, vistas regelbundet vid laboratoriet. Sju av de femton doktorander som hittills har disputerat från BMC har utländsk bakgrund (Australien, Canada, Kina, USA, Österrike). Projekt drivs tillsammans med forskningsgrupper vid universiteten i Brisbane, Vancouver och Georgia.

Använda metodiker omfattar i första hand datorbaserade system för registrering av rörelse, kraft och muskelaktivitet. Rörelseregistrering görs med ett optoelektroniskt system, Qualisys ProReflex, eller video; kraftmätning med kraftplattor av olika storlek och fabrikat (AMTI, Bertec, Kistler). Olika mätapplikationer konstrueras i laboratoriet. Muskelaktivitet registreras antingen från huden via ytelektroder eller intramuskulärt via trådelektroder inlagda under övervakning av ultraljud. Isokinetiska dynamometrar finns för styrkemätning. Ett löpband används vid studier av lokomotion, men även för kontrollerade balansstörningar. Avancerad mjukvara finns för datainsamling, -bearbetning, -analys, och -redovisning. Vissa tillämpade studier sker i nära samverkan med GIH:s laboratorium för tillämpad idrottsvetenskap (LTIV).

Adress till denna sida: www.gih.se/rorelselara