Kvinnors yrkeskarriärer i en fysisk offentlighet

Docent Leif Yttergren:
Entreprenör eller gästarbetare? Kvinnors karriärvägar i en fysisk offentlighet. En kollektivbiografi över kvinnliga gymnastikdirektörer 1865-1912

Syfte och mål

Forskning har visat att kvinnors möjligheter att verka i offentligheten förbättrades under 1800-talets andra hälft, en förändrad och mer jämställd lagstiftning ökade deras handlingsutrymme. De nya möjligheterna utnyttjades av olika skäl emellertid i begränsad utsträckning. De nya lagarna stärkte även kvinnors ställning i ekonomiskt hänseende och därmed deras möjligheter att verka som näringsidkare och de kom därmed att bidra till "företagandets revolution" från mitten av 1800. Entreprenörskap var något som inte enbart var förbihållet män. (Albisetti, Goodman & Rogers (red.), 2010; Emanuelsson, 1990; Englund & Kåreland, 2008; Florin & Kvarnström, 2001; Hartman Söderberg, 2003; af Petersens, 2006; du Rietz, 2013; Widerberg, 1980; Wikander, 2006, Vikström, 2011)

Under 1800-talets andra hälft uppstod en stark oro för befolkningens hälsotillstånd. Denna oro kopplades dels ihop med tidens omvälvande samhällsförändring såsom industrialisering och urbanisering, dels med framsteg inom den medicinska vetenskapen. Idéhistorikern Karin Johannisson har träffande benämnt perioden som "nervositetens tidsålder". Hälsooron hade en stark klass- och könskoppling och berörde främst samhällets övre skikt. ( Janzon, 1978; Johannisson, 1994; Johannisson, 1997; Porter, 1999; Stearns, 1997; Vertinsky, 1994)

Denna oro hade också inverkan på utbildningsväsende och arbetsmarknad. Det uppstod helt enkelt ett behov av personer med utbildning och kompetens att lindra och allra helst bota tidens åkommor. Läkarkåren hade här förstås sin givna roll, men den fick konkurrens från sjukgymnasterna, vilka utbildades på Gymnastiska centralinstitutet (GCI), i kampen om de vissna själarna och kropparna. Därtill uppstod en marknad för gymnastikinstitut där krämpor av skilda slag kunde behandlas. Antalet gymnastikinstitut ökade dramatiskt i Stockholm i slutet av 1800-talet. (Ottosson, 2005) Det uppstod således en ny och lukrativ marknad för sjukgymnaster (gymnastikdirektörer) av bägge könen att göra yrkeskarriär, både nationellt och internationellt. Den 12 juli 1905 skrev gymnastikdirektören Lydia Bergroth: "Reser 1 augusti till Biarritz och tar upp arbetet. Bor där tillsammans med god vän. – Även i år arbete på gemensam klinik i en kvinnlig gymnastiksal som Universitetet upplåtit."(Halldén, 1996) Brevet är intressant, då det väcker frågor kring kvinnliga gymnastikdirektörers livsöden och yrkeskarriärer kring sekelskiftet 1900.

Vi vet att kvinnliga akademiker diskriminerades i det sena 1800-talet. (Hammar, 2001; Wikander, 2006) Frågan är om detta även gällde för de GCI-utbildade gymnastikdirektörerna. Institutet hade gått i bräschen för högre professionsutbildning för kvinnor i Sverige; utbildningen öppnades för dem 1864. Klart är att utbildningen lockade kvinnor, både från Sverige och från utlandet, även om de flesta redan från början i "brist på tillräckligt avlönade gymnastiklärarinneplatser" var hänvisade till att ägna sig åt sjukgymnastik i privat regi. Totalt utexaminerades 689 kvinnor från GCI under perioden 1865–1912. (Bergquist, 1905; Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet historia, 1913) Det är dessa kvinnor som står i centrum för studien vars syfte är analysera kvinnors handlingsutrymme och handlingsmöjligheter i offentligheten decennierna kring sekelskiftet 1900. Det kommer att göras utifrån följande huvudfrågeställningar: Vilken bakgrund hade kvinnorna som tog examen vid GCI? Vilka karriärmöjligheter öppnades? Utvecklade kvinnorna några strategier för att positionera sig och stärka sin ställning på arbetsmarknaden? Vad hände med deras karriärer i samband med giftermål?

Områdesöversikt

Forskning om kvinnors livsöden, handlingsutrymme och karriärmöjligheter har ofta uppmärksammat rättighetsfrågor, både formella och informella. Den visar på ökade möjligheter och rättigheter för kvinnor, men också på en backlash efter sekelskiftet 1900 då kvinnornas utrymme kringskars genom könsdiskriminerande lagstiftning samtidigt som en ökad kommunalisering av vissa sysselsättningar slog undan benen för många kvinnors möjlighet att försörja sig som fria yrkesutövare. (Albisetti, Goodman & Rogers (red.), 2010; Englund & Kåreland 2008; Florin & Kvarnström (red.), 2001; Hartman Söderberg, 2003; af Petersens, 2006; du Rietz, 2013; Wikander, 2006) Den internationella forskningen målar upp en bild som påminner om den svenska; 1800-talets senare hälft innebar att kvinnors ställning stärktes, men skillnaderna mellan könen förblev stora. (Fraisse & Perrot, 1993; Kanter, 1993; Simonton, 2007; Tilly & Scott, 1989)

Den svenska (sjuk) gymnastikens utveckling är ur ett nationellt perspektiv väl utforskad. (Bolling & Yttergren (red.), 2013; Lindroth, 2004; Ljunggren, 1999; Lundquist-Wanneberg, 2004; Ottosson, 2005) Internationellt har forskning om den svenska gymnastiken främst handlat om hur den mottogs och spreds i skilda länder. Mottagandet var sällan okontroversiellt. (8th International Congress, 1979; Korsgaard, 1982; Trangbæk, 1987) Den svenska gymnastiken har berörts explicit av flera forskare i utlandet, dock inte utifrån våra frågeställningar (Fletcher, 1984, Schöler, 2005; Kreck, 1987).

Teoretiska analysverktyg

Studien tar avstamp i tre centrala teoretiska analysverktyg utan vattentäta skott emellan: profession/professionalisering, genus/klass/ålder och handlingsutrymme/handlingsförmåga. Den historiskt och sociologiskt inriktade professionsforskningen har genom åren haft olika inriktningar, dels har den undersökt hur yrken som läkare, jurister och ingenjörer skapat sig ett yrkesmonopol. Dels har forskningen intresserat sig för själva professionaliseringsprocessen, det vill säga när och hur en sysselsättning utvecklades till ett yrke utifrån vissa givna kriterier. (Greiff, 1992; Peterson, 1993; Selander, 1989, Yttergren, 2012)

Annan professionsforskning lägger tyngdpunkten vid kontrollen och makten över kunskapsutvecklingen inom yrket och ser det som det centrala vid konstituerandet av en profession. I denna process spelar utbildningsinstitutioner en viktig roll som kunskapsförmedlare. Därför är det många akademikeryrken som professionaliseras eller semiprofessionaliseras (Hellberg, 1989, Sarfatti Larsson, 1979). Det gäller således att ha kontroll över den teoretiska (och praktiska?) kunskapsbasen för att yrket ska erhålla legitimitet och status. Detta upprätthålls sedan genom det forskningen benämner stängningsstrategier som höga inträdeskrav, formella examina och stränga krav på legitimation med mera. (Erixon Arreman, 2005)

De olika inriktningarna inom professionsforskningen har i varierad grad relevans för vår studie av de kvinnliga gymnastikdirektörerna. Vilka strategier använde de för att få status och legitimitet på en allt mer expansiv och lukrativ marknad i den offentliga (skolor) och privata sfären (gymnastikinstitut)? De var utbildade vid det högt ansedda GCI men hade från slutet av 1800-talet att konkurrera med gymnaster utbildade vid olika privata utbildningsanstalter inom kroppsövningsfältet. (Ottosson, 2005, Ottosson, 2013)

Klart är att utbildningen på GCI lockade kvinnor, söktrycket var stort, från både Sverige och utlandet. Ur ett professionaliseringsperspektiv är gymnastikdirektörsyrket intressant av flera orsaker: dels har det professionaliseras vad gäller formell legitimering (sjukgymnasten), dels är det ett yrke som inte nådde lika långt utan enbart till det forskningen benämner semiprofessionaliseras (gymnastikläraren) i likhet med flera andra kvinnodominerade yrken som lärare, sjuksköterskor och bibliotekarier (Emanuelsson, 1991; Erixon Arreman, 2005; Simonton, 2006)

Det andra teoretiska analysverktyget är genus. Flera forskare har belyst professionaliseringsprocessen kopplat till yrkets maskulinisering respektive feminisering (Florin, 1987; Ottosson, 2005; Sommerstad, 1992). Vår utgångspunkt är att det inte är fruktbart att behandla genus som en enhetlig kategori. Begreppet är som vi ser det en multidimensionell och konstituerad kategori i samverkan med andra kategorier som till exempel klass, etnicitet, civilstånd, generation och sexualitet. Genus blir alltså inte en solitär analyskategori utan istället en given utgångspunkt och ett självklart perspektiv när GCI-kvinnorna i den fysiska offentligheten ska analyseras. (Lykke, 2003)

Det tredje teoretiska analysverktyget handlar om relationen mellan aktör och struktur och relaterar till ovanstående. Vilka möjligheter och hinder finns det för aktören att styra sitt eget agerande och handlande, graden av autonomi (oberoende) i relation till strukturen. Statsvetaren Lennart Lundqvist är något av pionjär på området och intresserade sig redan på 1980-talet för denna relation. Flera andra forskare har accepterat, kritiserat och reviderat Lundqvist synsätt. I Lundqvists begreppslåda finns också de i förvaltningsforskningen och i annan forskning flitigt använda begreppen handlingsutrymme och handlingsförmåga (Lundqvist, 1984; Rothstein, 1988).

I skildringar av kvinnliga akademikerpionjärer framkommer att deras handlingsutrymme och handlingsförmåga begränsades både av det formella regelverket och mer informellt genom omgivningens och tidsandans inskränkthet. Var GCI och gymnastikläraryrket annorlunda? Vilket handlingsutrymme och vilka handlingsförmågor hade de kvinnliga gymnastikdirektörerna och om det skedde någon förändring över tid? Hur påverkade strukturer som lagstiftning, normer och värderingar kvinnors möjlighet till utbildning och etablering på arbetsmarknaden? Inte minst fanns det en konkurrenssituation, från manliga gymnastikdirektörer, vilket kan ha verkat begränsande för kvinnors handlingsutrymme.

Metod

Vår metod är kollektivbiografisk eller prosopografisk, det vill säga information om GCI-kvinnornas egenskaper och tillgångar ska sammanställas i en databas och utgöra grunden för analyser av deras levnadsbanor och strategier. Metoden används med fördel vid undersökningar av människor som tillhör samma fält och för vilka samma typ av uppgifter går att samla in. Metoden skapar möjlighet att teckna "kartor" över hur egenskaper och tillgångar fördelar sig. Men den ger också dels möjligheten att analysera individers och gruppers strategier när de träder in i skilda sociala fält och blir fysiska realiteter i offentligheten, dels att få kunskap om tidsandan och värderingar inom ett visst fält. Men den ger också möjlighet att ingående analysera individers handlingar, problematisera enskilda kvinnors livsmönster, deras möjligheter att påverka sin omgivning och deras beslut. (Broady, 2000; Broady et al., 1998; Englund & Kåreland 2008; Ferres, 2002; Fürth, 1979; Liljewall 2001 & 2013; Nordlund Edvinsson, 2012)

Källor

Studien baseras uteslutande på skriftliga källor. Källäget rörande GCI:s kvinnliga studenter är bra. Det finns en mängd tryckt och otryckt material i GCI:s arkiv i Riksarkivet och GIH:s bibliotek med dess unika gymnastikhistoriska samling. Det materialet kompletteras med data ur folk- och kyrkobokföringen samt tidningar.

Tidplan

År 2015: Fördjupad inläsning av forskningsläge, genomgång och sammanställning av källmaterialet, en artikel skrivs för publicering i internationell peer-review tidskrift.

År 2016: Fortsatt arbete med källmaterialet. Studieresa till gymnastikinstitut/kurort och en artikel skrivs för publicering i internationell tidskrift.

År 2017: Materialet sammanställs och analyseras. Studieresa till gymnastikinstitut/kurort. Arbetet med artiklar till antologi inleds.

År 2018: Materialanalysen avslutas och antologi (på svenska och engelska) färdigställs och publiceras. Ambitionen är att ge ut en antologi som bygger delvis på ett forskarsymposium. Vidare kommer databasen att offentliggöras så att den blir tillgänglig för andra forskare.

Projektorganisation

Forskarna, Leif Yttergren och Hans Bolling, kommer gemensamt att gå igenom och analysera källmaterialet och sammanställa forskningsresultaten. Vi är båda disputerade historiker (Yttergren, 1996; Bolling, 2005) och har lång erfarenhet av historisk forskning och publicering både nationellt och internationellt. Vi deltar vid internationella konferenser och har ett stort kontaktnät inom det kroppshistoriska fältet. De senaste åren har vi samarbetat, som författare och redaktörer för två större och lyckade forskningsprojekt som utmynnat i antologier (Bolling & Yttergren, 2012; Bolling & Yttergren 2013). Under arbetet med Bolling och Yttergren (2013) genomgicks också GCI:s arkiv och den svenska gymnastikforskningen, vilket är en fördel inför arbetet med föreliggande projekt. Vi är båda knutna till Idrottshistoriska seminariet vid Stockholms universitets historiska institution och där kommer texter ventileras.

Leif Yttergren är docent och tillsvidareanställd som lektor i idrottshistoria vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Hans Bolling är verksam som idrottshistoriker och författare delvis aktiv vid Stockholms universitet och Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Till projektet är ytterligare två personer knutna. Professor emeritus Jan Lindroth som senior adviser. Hans långa och framgångsrika forskargärning har bland annat ägnats åt den svenska gymnastiken och dess frontfigurer. Lindroth har ett omfattande kontaktnät, både nationellt och internationellt, och unik kunskap om arkivläget efter många år i Riksarkivets tjänst. Hans kompetens kommer att utnyttjas dels i början i frågor som berör problem, källor, centrala aktörer och händelseförlopp, dels i slutet av projektet vad gäller sammanställning av forskningsresultaten.

Förre gymnastikdirektören Ingemar Ekholm kommer att vara behjälplig med datainsamling med mera. Ekholm har haft den rollen i två tidigare projekt och skött den förtjänstfullt.

Betydelse

De kvinnor som tog examen vid GCI mellan 1865 och 1912 har identifierats. Tack vare detta kan en större grupp kvinnors karriärer efter avslutad avancerad professionsutbildning studeras och analyseras. Dessa utgör en grupp på den svenska arbetsmarknaden som inte har uppmärksammats i forskningen. Genom en ökad förståelse för deras möjlighet att agera efter examen, på en arbetsmarknad som inte inskränktes till Sverige utan var internationell och rymde såväl anställda som fria yrkesutövare ökas kunskapen om kvinnors handlingsutrymme och handlingsmöjligheter runt sekelskiftet 1900. Forskningsprojektet kommer även att bidra till ökad kunskap om kunskapsspridning och arbetskraftsmigration mellan länder samt kvinnligt företagande.

Preliminära resultat

En pilotstudie har inletts beträffande de kvinnor som antogs till 1881 års kurs vid GCI. Förkunskapskraven var med vissa undantag desamma som de som gällde vid Högre lärarinneseminariet. Ansökningshandlingen ger viss information om den sökanden. Den innehöll personbevis, skolbetyg, läkarintyg och intyg om studielämplighet. Totalt var det 59 kvinnor som sökte till utbildningen och av dessa antogs 19 stycken. De antagna var mellan 18 och 38 år, snittålder drygt 24 år. De var ogifta med ett undantag. De flesta av dem förblev ogifta. Stockholmsdominansen var stor: nio av dem var födda i Stockholm, fyra i Skåne, en vardera i Göteborg, Småland och Östergötland och tre utomlands, Norge, Finland och England. GCI lockade uppenbart utländska studenter. Under perioden har 1865–1912 var cirka 15 procent av de utexaminerade kvinnorna från utlandet vilket är anmärkningsvärt många även i en sentida jämförelse. 1881 års kurs var uppenbart ambitiös. Genomströmningen var hundra procent. (RA: GCI:s arkiv; Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet historia, 1913) Flera av kvinnorna kom att arbeta utomlands som gymnastiklärare och sjukgymnaster på säsongs- eller tillsvidarebasis. Tre exempel ges nedan:

Ett sätt att etablera sig på arbetsmarknaden var att öppna eget institut på den expansiva hälsomarknaden. Det gjorde Elin Aminoff, född 1856 på godset Ruovesi i Finland. Tillsammans med sin kurskamrat Pauline Lindberg öppnade hon ett gymnastikinstitut i Viborg efter examen 1883 där det erbjöds "frisk- och sjukgymnastik ävensom massagebehandling" (Wiborgbladet). Aminoff fortsatte att driva klinken till 1885, då hon återvände till Stockholm för att vidareutbilda sig. Från 1887 var hon verksam i Helsingfors men under sommartid även vid kurorter på kontinenten, till exempel i franska Biarritz 1895 och La Motte les Bains (Isère) 1897 och 1898. (Bergquist, 1905; Carpelan, 1954)

Det andra exemplet berör Alma Andersson, född 1858 Rogslösa i Östergötland, död 1939 i Stockholm. Hon var dotter till riksdagsmannen Jonas Andersson. Tog sig efternamnet Häckner efter hemgården Häckenäs. Alma Andersson/Häckner var en av sju systrar som skaffade sig en egen yrkesidentitet. Ingen av dem gifte sig. Hon fick sin första anställning vid kurorten Ramlösa brunn utanför Helsingborg, bara några veckor efter sin examen och hon återkom dit ytterligare tio sommarsäsonger. Hösten 1883 öppnade även Alma eget gymnastikinstitut, i Borås, där hon blev kvar till 1891. Hon gjorde vissa uppehåll för fortbildning i gynelogisk sjukgymnastik i Skövde. År 1891 flyttade hon till Stockholm och startade åter eget institut i bostaden vid Sturegatan. De flesta patienterna kom från societeten men hon behandlade även mindre bemedlade, ibland gratis, och yrkeskvinnor. Trots skicklighet och societetsanseende tjänade hon inte speciellt bra. Hon tjänade mer pengar på kurorterna på somrarna än under resten av året i huvudstaden. I och med att Alma var egen företagare och hade hon ingen pension. Hon fortsatta sin yrkesverksamhet upp i hög ålder; ett vanligt öde för de pionjäryrkeskvinnor som saknade egen förmögenhet. (SSA: Rotemansarkivet; Hartman Söderberg, 2003)

Det tredje exemplet utgör Sally Högström. Hon föddes 1863 i Stockholm och dog 1939. Sally var fosterbarn och växte upp hos rektor Lars August Wadner. Hon arbetade efter examen 1883 kvar som assistent i sjukgymnastik vid GCI, 1883 – 86, samtidigt som hon var starkt engagerad i den frivilliga kvinnogymnastiken i Stockholm. Högström var en av stiftarna av och under många år sekreterare i Stockholms Kvinnliga Gymnastikförening 1886, en av de första idrottsföreningarna för kvinnor i Sverige (Yttergren, 1996). Den riktade sig mot gymnastikdirektörer och kan ses som en föregångare till Föreningen GCI som också Högström var med och bildade 1902.

Sally är en viktig person för gymnastiken i Danmark. Hon tillbringade tre somrar 1884–1886 vid folkhögskolorna i Vallekilde och Askov i Danmark där hon införde svensk gymnastik och bidrog därmed till att den svenska gymnastiken därefter fick ett starkt inflytande i den danska gymnastikundervisningen. År 1895 deltog hon i den första av lekkurserna vid Otto Salomons skola på Nääs och under 1897–1898 besökte hon Tyskland, England och Danmark för att studera "lekrörelsen". Hon var lärare vid GCI 1895–1923 och under samma tidsperiod gymnastiklärare vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Under sin tid vid GCI gjorde hon sina största insatser inom sjukgymnastiken. Sally var även författare av gymnastiklitteratur: Per Henrik Ling och gymnastiken 1913, Dagövningar för mindre barn 1919 samt ett femtiotal uppsatser i fackpress. Hon var även ledare för Kvinnliga gymnastiksällskapets övningar för unga arbeterskor 1888–1900. (Hedberg & Arosenius, 1914, NFS:4, 1941; SBL:19, 1971–73;

Referenser

Arkiv

GCI:s arkiv, Riksarkivet

Rotemansarkivet, Stockholms stadsarkiv

Begravda i Sverige

Sveriges befolkning 1900

Sveriges dödbok 1901–2009

Uppslagsverk

Nordisk familjeboks sportlexikon:4. Stockholm: Nordisk familjeboks förlags AB. 1941.

Svenskt biografiskt lexikon:19. Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1971–73.

Tidningar, Tidskrifter

Wiborgbladet

Tidskrift i Gymnastik

Litteratur

8th international congress for the history of sport and physical education: at the request of International association for the history of physical education and sport (HISPA) arranged by Swedish society for the history of sport (SVIF). Uppsala, Sweden, 4-9 June, 1979. Uppsala.

Albisetti, James C., Goodman, Joyce & Rogers, Rebecca, (red.) Girls' secondary education in the Western world: From the 18th to the 20th century. New York: Palgrave MacMillan, 2010.

Bergquist, Theodor, Svenska gymnastiken i utlandet och dess representanter (som idkat studier vid Kgl. Gymn. Centralinstitutet och deras vederlikar. Stockholm, 1905.

Bolling Han & Yttergren, Leif, (red.) Stockholmsolympiaden 1912. Tävlingarna – Människorna – Staden. Stockholm: Stockholmia Förlag, 2012.

Bolling, Hans & Yttergren, Leif (red.) 200 år av kroppsbildning: Gymnastiska centralinstitutet/Gymnastik- och idrottshögskolan 1813–2013. Stockholm: GIH, 2013.

Broady, Donald, et al., Formering för offentlighet: en kollektivbiografi över Stockholmskvinnor 1880–1920. Rapporter från Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi, nr 22, 1998.

Broady, Donald, "French prosopography: definition and suggested readings", Poetics, vol. 30, nr. 5-6, 2000.

Carpelan, Tor, Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna ätterna, vol. 1, A–G. Helsingfors. Frenckellska Tryckeriaktiebolagets Förlag, 1954.

Emanuelsson, Agneta, Pionjärer i vitt. Professionella och fackliga strategier bland svenska sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden, 1851-1939. Huddinge, 1991.

Englund, Boel & Kåreland, Lena, Rätten till ordet. En kollektivbiografi över skrivande stockholmskvinnor 1880-1920. Stockholm: Carlsson, 2008.

Erixon Arreman, Inger, Att rubba föreställningar och bryta traditioner. Forskningsutveckling, makt och förändring i svensk lärarutbildning, Institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå universitet, Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005,Umeå, 2005.

Ferres, Kay, "Gender, biography, and the public spirit" i Peter France och William St Clair (red.) Mapping lives: the use of biography. Oxford: Oxford University Press, 2002.

Fletcher, Sheila, Women first. The female tradition im English Physical Education 1880–1980. London: Athlone, 1984.

Florin, Christina, Kampen om katedern. Feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Umeå: Umeå studies in the humanities, 1987.

Florin, Christian & Kvarnström, Lars, (red.) Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800–1950. Stockholm: Atlas, 2001;

Fraisse, Geneviève & Perrot, Michelle, A history of women inte the West. 4, Emerging feminism from revolution to world war. Cambridge, Mass: Belknap Press, 1993.

Fürth, Thomas, De arbetslösa och 1930-talskrisen. En kollektivbiografi över hjälpsökande arbetslösa i Stockholm 1928-1936. Stockholm; Stockholmsmonografier, 1979.

Greiff, Mats, Kontoristen. Från chefens högra hand till proletär. Proletarisering, feminisering och facklig organisering bland svenska industritjänstemän 1840-1950. Lund: Mendocino, 1992.

Halldén, Olle, Vandringsboken: en 50-årig brevkorrespondens mellan kvinnliga gymnastikdirektörer examinerade 1893 från Kungliga gymnastiska centralinstitutet. Stockholm: HLS Förlag, 1996.

Hammar, Inger, "Kvinnokall och kvinnosak: några nedslag i 1800-talets debatt om genus, medborgarskap och offentlighet" i Kvinnor på gränsen till medborgarskap: genus, politik och offentlighet 1800 – 1950. Stockholm: Atlas, 2001.

Hartman Söderberg, Ingrid, "Vidunder till qvinnor". Sju systrar som pionjärer i yrkesliv och offentlighet 1860–1935. Örebro: Örebro Studies in History, 2003.

Hedberg, Valborg & Arosenius, Louise, Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden: biografisk uppslagsbok. Stockholm: Bonnier, 1914.

Hellberg, Inga, "Könsutjämning och könspolarisering inom professionerna på dagens svenska arbetsmarknad", i S. Selander (Red.) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur, 1989.

Janzon, Bode, Manschettyrken, idrott och hälsa. Studier kring idrottsrörelsen i Sverige särskilt Göteborg intill 1900. Göteborg: Historiska inst., Göteborgs univ., 1978;

Johannisson, Karin, Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siécle. Norstedts, 1994.

Johannisson, Karin, Kroppens tunna skal: sex essäer om kropp, historia och kultur. Stockholm: Norstedts, 1997.

Kanter, Rosabeth Moss, Men and women of the corporation. New York: BasicBooks, 1993.

Korsgaard, Ove, Kampen om kroppen. Dansk idraets historie gennem 200 år. Köpenhamn: Gyldendal, 1982.

Kreck, Hans Christoph, Die mediko-mechanische Therapie Gustaf Zanders: ein Beitrag zur Geschichte der Krankengymnastik im Wilhelminischen Kaiserreich. Frankfurt am Main: diss, 1987.

Kungl. gymnastiska centralinstitutets historia 1813–1913: med anledning av institutets hundraårsdag utgiven av dess lärarkollegium. Stockholm: Norstedts, 1913.

Larson, Magali Sarfatti, The rise of professionalism. A sociological analysis, 1. paperback printing, Univ. of Calif. P., Berkeley, Calif., 1979

Lindroth, Jan, Ling – från storhet till upplösning. Studier i svensk gymnastikhistoria 1800–1950. Eslöv: Symposion, 2004.

Liljewall, Britta, Självskriva liv: studier i äldre folkliga levnadsminnen. Stockholm: Nordiska museets förlag, 2001.

Liljewall, Britta, "Mig själv och mitt gods förvalta" 1800-talskvinnor i kamp om myndighet. Stockholm: Nordiska museets förlag, 2013.

Ljunggren, Jens, Kroppens bildning. Linggymnastikens manlighetsprojekt 1790–1914. Eslöv: Symposion, 1999.

Lundqvist, Lennart, "Aktörer och strukturer", Statsvetenskaplig tidskrift, vol 87, Nr 1 (1984).

Lundqvist, Lennart, Implementation steering. An actor-Structure Approach. Lund, 1987.

Lundquist Wanneberg, Pia (2004). Kroppens medborgarfostran. Kropp, klass och genus i skolans fysiska fostran 1919-1962. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2004

Lykke, Nina, "Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen", i Kvinnovetenskaplig tidskrift 2003:1.

Nordlund Edvinsson, Therese, En osynlig företagshistoria: direktörshustrun i svenskt näringsliv. Lund: Sekel, 2012.

Ottosson, Anders, Sjukgymnasten – vart tog han vägen? En undersökning av sjukgymnastyrkets maskulinisering och avmaskulinisering 1813-1934. Göteborg, 2005.

Ottosson, Anders, Gymnastik som medicin. Berättelsen om en svensk exportsuccé. Göteborg, 2013.

af Petersens, Lovisa, Formering för offentlighet: kvinnokonferenser och Svenska Kvinnors Nationalförbund kring sekelskiftet 1900. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis, 2006.

Peterson, Tomas, Den svengelska modellen. Lund; Arkiv, 1993.

Porter, Dorothy, Health, civilization andthe state: a history of public health från ancient to modern times. London: Routledge, 1999.

du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år. Stockholm: Dialogos, 2013.

Rothstein, Bo, "Aktör-strukturansatsen. Ett metodiskt dilemma", Statsvetenskaplig tidskrift 1988 (91).

Schöler, Julia, Über die Anfänge der Schwedischen Heilgymnastik in Deutchland ­ ein Beitrag zur Geschichte der Krankengymnastik im 19. Jahrhundert. Münster: Institut für Ethik, Geschichte und Theorie der Medizin, 2005.

Selander Stefan, (Red.) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur, 1989

Simonton, Deborah, "Women workers; working women" i Deborah Simonton (red.)The History of Women in Europe since 1700. London: Routledge, 2007.

Sommestad, Lena, Från mejerska till mejerist. En studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess. Lund: Arkiv, 1992.

Stearns, Peter N., Fat history. Bodies and beauty in the modern west. New York: New York University Press, 1997.

Thorstendahl, Rolf, "Professionalisering, stat och kunskapsbas. Förutsättningar för en teoribildning", i S. Selander (Red.) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur, 1989.

Tilly, Louise A. & Scott, Joan W., Women, work and family. London: Routledge, 1989.

Trangbæk, Else, Mellem leg og discipline. Gymanstikken i Danmark i 1800-tallet. Aabybro: Duo, 1987.

Vertinsky, Patricia A., The eternally wounded woman: women, doctors, and exercise in the late nineteenth century. Urbana: University of Illinois Press, 1994.

Widerberg, Karin, Kvinnor, klasser och lagar 1750–1980. Stockholm: Liber, 1980.

Wikander, Ulla, Kvinnoarbete i Europa 1789–1950: genus makt och arbetsdelning. Stockholm: Atlas, 2006.

Vikström, Lotta, "I fru Grönhages garderob fanns allt som hörde damtoaletten till, eller?: källjämförelser belyser befolkningshistoriska materials underrapportering av kvinnors arbete och försörjning i Sundsvall 1870–1890" i Historisk Tidskrift, 2011 (131):1, s. 25–55.

Yttergren, Leif, Träna är livet. Träning, utbildning och vetenskap i svensk friidrott, 1880-1995. Idrottsforum.org, 2012.

Yttergren, Leif, Täflan är lifvet. Organiseringen och sportifieringen av idrotten i Stockholm 1860-1998. Stockholm, 1996.